Jag har startat en substack och det har jag gjort eftersom jag vill ha en plats där jag kan publicera mig mer intimt, längre. Det där lät bättre i huvudet. Men jag menar: mer. För de som verkligen gillar att läsa mig. Idag hittade jag en mycket liten och mycket brun groda i gräset där alla går. Jag kommer aldrig bli klar över varför djur är så pantade att de söker sig till människor när allt vi gör är att trampa på dem eller slå ihjäl dem med tidningar och tofflor eller skrika och larma. Min syster och min pappa plockade upp en huggorm och skjutsade den i bilen fem kilometer bort. Jag vet att man inte får och jag vet att människor blir arga men jag vill vara ärlig med er och med ormen att om jag hittar en huggorm där mina barn går barfota så finns det en överhängande risk att ormen får smaka en överhängande hacka där ormhuvudet övergår till ormkropp. Eller så ringer jag Elin så får hon lägga ormen i sin ormhink som hon tydligen har. Jag har en anekdot om min syster och en orm som är det mest feministiska jag varit med om, har jag berättat den? Okej, men hur många gånger har jag berättat den? Grodan var liten och brun och när jag plockade upp den så kissade den klart och vattnigt kiss i min hand. Vi släppte ut den i en buske där den får leva ostört, men liksom där kunde den ju varit från början. När jag kom hem till stan fick jag ett ryck och ryckte en ny späd men frodig utväxt på en blomma som jag är rädd om. Jag knäckte av den och tänkte genast: varför gjorde jag så? Jag har blivit som besatt av att yngla av alla plantor i alla fönster. Jag har slut på krukor och vill ge bort mina sticklingar men är rädd att ingen vill ha. Sedan jag knäckt den lilla nya grenen så satte jag den i en smal vas i fönstret och vattnet blev lite vitt. Först trodde jag att det var fel på vattnet men det var kvisten som blödde sav eller vad jag ska kalla det. Det blev alldeles simmigt i vattnet och jag kan ha begått ett misstag. Grenen läckte och grodan läckte. Och nu läcker jag på en plats till och där är såret större. Vad poetiskt beskrivet av mig. Min substack kostar 5 euro i månaden av den enkla anledningen att Substack inte låter sina användare ta mindre. MEN: På årsplanen kan man sätta en lägre summa, så där har jag angett 40 euro för ett år, cirka 37 kronor i månaden. Jag har lurat systemet att ta mindre betalt, så solidariskt av mig, inte sant? Jag vet att det är ett stort steg att bli prenumerant och jag förstår att det innebär att jag kanske lägger ner timmar på att skriva för fyra personer. Men vilka personer sen.Här hittar du min substack, hittills har jag sammanfattat årets bästa och sämsta sommarprat, skrivit en stor parfymrecension samt den första delen i en trilogi. Varmt välkomna in.
