Vad man säger och hur man säger det och när man säger det och vem som säger det spelar roll.Det kunde han gott ha tänkt på, ÖB Micael Bydén, när han stod och sa besynnerliga saker i en luddig mix som ingen begrep och som ingen därför tog till sig. Exakt vad var budskapet?Om jag skulle ställa mig i dörren till ett av barnens rum och säga "Plocka iordning här nu! Hoppet är inte ute. Det är stökigt. Det här är allvarligt. Men det jag vill säga är att vi måste förstå att det är allvarligt nu. Ställ de enkla frågorna: Har jag saker på plats? Nu ligger det strumpor och kalsonger överallt. Men ge inte upp hoppet!" så skulle städning aldrig uppstå.Senare klev statsministern upp och pratade om att alla skulle bära vapen. Glöm det, jag ger mig direkt. Om ett av mina barn börjar brottas med mig så lägger jag mig på golvet och spelar död. Två saker kan hända om jag kämpar emot: jag förlorar eller så kissar jag på mig eller både och. Det kanske säger mer om mig än om Micael Bydén att jag blir som en trotsig tonåring när jag hör att kriget är runt knuten. Jag förstår att läget är ansträngt. Men det verkar som om svenska folket blev både irriterade och förvirrade, hur är det att rusta medborgarna, gjuts mod så? Kan det man säger spela mer roll än när det handlar om krig?Sa ÖB det han sa för att han älskar oss och bryr sig om oss? Kanske.Säger han det därför att Folk och Försvar är soldaternas Way out West och att han står på Flamingo i strålkastarljuset med allas ögon på sig?Säger han det därför att nu jeflar är det jefla allvar era jeflar. Micael Bydén säger att det inte är nattsvart. Det trodde jag inte heller. Men nu gör jag ju det!Micael Bydén säger att hoppet inte är ute. Jag visste inte att vi var nära den kanten, jag trodde hoppet var inne. Var är Putin just nu? Ligger flottan och guppar i finska viken? Vad vet ÖB som han inte kan säga? Vad kan han inte berätta eftersom kaos skulle utbryta? Han vill inte att vi springer runt med eldsvådor på huvudena och krossar barnens spargrisar mot väggen och skriker på våra partners att det var ju DU som skulle köpt en sån där överlevnadsradio med propeller på. Han vill inte skrämma oss men han vill inte att vi ligger i soffan och googlar fredagsrecept och tror att vi är lovade evig trygghet. Jag vet ingen som lever så. Jag utgår ifrån att alla människor är invärtes rädda för allt i världen. Cancer, arbetslöshet, oväntad död, varmare klimat, ensamhet, höjda räntor och demens. Och kanske krig dårå. Jag tycker lite synd om militärer och hur deras värv inte är top of mind för arbetsbin. Vi ska förbereda oss mentalt för krig, säger Micael Bydén. Jaså, och hur gör vi det? Hur förbereder man sig på en katastrof man aldrig upplevt? Jag kanske skulle kunna tänka mig att ha ett par flaskor rent vatten och en påse med stängning att lägga tändstickor i. Jag kan köpa vattentäta kängor och burkar med evighetsmat. Men jag kan inte förbereda mig för krig, för jag vet inte hur krig känns. Jag tror att krig är skräck. Hur förbereder jag mig på skräck?Jag tror på att leva på, att vara duktiga medborgare och ta hand om varandra.Människorna gör det som människorna ska, de lever sina liv, de går till sina arbeten, kämpar på med sin tillvaro, drar sina små till förskolan med snowracern över gruset. Militärerna gör det som de ska, de övar och rustar och planerar och söver kronprinsessor. Och då och då ställer de sig framför en kamera och säger sådant som förbryllar och skrämmer upp och bort. *Och om in tror att jag var tvungen att googla vad den största scenen på Way out west heter så har ni inte fel. Way out west är det minsta jag har varit på något i hela mitt liv. Jag lägger mig hellre ner på golvet och ger upp. Kissar på mig.
