För ett par år sedan var jag så van vid hatkommentarer. Helt immun till och med. Och jag accepterade dem, såg dem som en del av paketet. "Så här är det att blogga" tänkte jag. Men nu har jag vant mig av med skiten. Och jag är inte beredd att stå ut med det igen. Kommentaren kom som en smocka eftersom jag var så oförberedd och sedan ägnade jag en stund åt att fundera över vem personen var. Vem känner så stark avsky och vad kan det vara kopplat till? Var det gårdagens kolumn? Nja. Var det senaste podavsnittet där jag driver med hiphop? Mycket möjligt. Var det en arg student från i går? Inte troligt. Var det någon som inte tyckte om att jag ifrågasatte Barometerns hjälte-knäck? Vem vet? Var det en främlingsfientlig maratonrunkare som inte gillar att jag sågar medborgargarden? Jättemöjligt. Var det någon i min stad som inte gillar min uppsyn? Jag visar mig aldrig utomhus. Var det något av mina barn? Nej, jag har varit snäll. Men man kan inte ägna sig åt sånt här. Så man lägger kinden mot bordet och tar djupa andetag. Fuck it.
