Jag har tagit kolumnistledigt i juli, det går bra nu! Boken har gått till tryck. Det är ingen härlig känsla, om ni trodde det. En bra känsla är sådant man råkat ut för när man har andra jobb. Jobb där man inte vaknar upp mitt i natten med svett I ÖRONEN därför att man glömde faktakolla om katter har fem klor. (Det har de, på framtassarna, och fyra klor på baktassarna. Det beror på att de mest mördar framåt. Det där sista är en sanning jag hittade på.) Att skriva bok är hemskt. Att ge ut en bok är att få en bebis och vara livrädd att alla ska tycka att den ser ut som Helmut Kohl i body. Så varför skriver jag då? Därför att skriva är vad jag kan. Jag är lite bra på att vara gravid också, märker jag, men Joachim säger att det inte är ett jobb. Och om det vore det skulle han helst se att jag skolade om mig. Asch, vem bryr sig om vad han säger! Barnen har sagt sitt, nu är alla på samma sida: de vill ha en syster. Men jag undrar jag.
