Fyrverkerierna i stan. Joachims måste. Stackars bussarna som försökte åka som vanligt men blev hindrade av bilar som trodde att man kunde stanna mitt i vägen för att titta på allt glitter i skyn. Fucking TUT, lät bussen. Larmtorget om vintern. Som en saga. Joachim lyckades klämma in en klipptid hos Frank och hurra för det, ty nu kan vi se på honom igen utan att skratta likt ha-ha-ha. I år bestämde jag meny. (Joachim och jag är äldstabarn så nej tack samarbete). Till förrätt toast med avokado, creme fraiche, rödlök, tångkaviar och dill på toppen. Till varmrätt parmesangratinerad portabello med duchessepotatis, rödvinssås och sallad med citrondressing. Till efterrätt hallon- och apelsinsemifreddo på hasselnötsbotten. Pia och jag och de för mig ovärderliga Sugar Dandy-glasen av Åsa Jungnelius. 2016 hade jag åtta. 2017 har jag sju. Klänningen fyndade jag på Tradera och den är verkligen för kort, men med 200 denier-strumpbyxor så gör det ingenting. Jag kan tappa hur mycket som helst och plocka upp det utan att bli bortförd i handfängsel. Matchade med mina sköna, låga och "lagom snygga" skor från Gabor. Jag gav honom nyårsgoset och skulle precis ta hem honom till hans familj när någon tjyvstartade smällandet varpå han rev ihjäl mig. Så jag är död. Tja, så kan det gå. Snart är det nyår igen och då får du en puss till. Om du sköter dig.
