Min husfotograf Paul har startat blogg Eftersom jag inte bor i Stockholm där de andra coola mediabrudarna håller till så måste jag hålla mig med egen fotograf. Paul och jag träffades när vi jobbade tillsammans på Barometern för hundra miljarder år sedan. Eftersom vi har känt varandra i hundra miljarder år så kan vi prata utan kruseduller. När Paul fotar mig nu för tiden låter det ungefär så här. "Jag har en idé" "Nej" "Men jag har ju inte ens berättat" "Jag säger nej, jag kommer bli ful" "Nej, du kommer inte bli ful" "Jo, för du ska alltid vara så artsy artsy när du ska ta dina bilder" "Ameh" "NEJ" "Kan jag inte få visa bara?" "Okej" "Jag tänkte att om du ligger på golvet och så.." "NEJ FÖR FAN, jag kommer se ut som en bulldog med kinder som flyter ut på parketten" "Men hur ska vi göra då?" "Vi kan väl göra så att jag sitter på en stol med benen i kors och tittar drömskt mot ytterdörren" "Amen FAN vad GJORT" "Jamen ursäkta mig att du vill vinna något prettopris för kissnödigaste bilden" Och så håller vi på så där tills vi kommer överens om en kompromiss som ingen är nöjd med. Men uppdragsgivarna blir alltid nöjda eftersom Paul är en sjukt begåvad fotograf.
