Alltså, man får ju vara ostört glad på kalas och när det är födelsedag eller när man bara har en bra dag eller så. Absolut, då får man vara glad och det är äkta och sant och ingen tar det ifrån dig. Men i övrigt får man ALDRIG vara glad. Jag hittade en cykel på Stadsmissionen. En så himla himla fin cykel, med vitt på pedalerna och allt. Fort fort köpte jag den innan någon annan såg den. Jag provsatt och rullade lite fram och tillbaka för att kolla att hjulen inte var helt knyckliga. Detta är för bra för att vara sant! glittrade mitt inre. Jag var så glad! Jag hade inte ens letat efter en cykel och så nästan ramlade jag över ett sådant praktexemplar. Dagen efter åkte jag och hämtade cykeln med en bil som har dragkroksboll. Jag ska ta en bild att visa för mina läsare! tänkte jag. Ställde upp. Oj, vilken stor bil vi har. Nej, för det är cykeljäveln som är LITEN. Dragkrok? Jag kunde burit med den i min portmonnä. Jag juckade fast den på ställningen och körde hem. Väl hemma så var den utraderade lyckan det minsta problemet. För i köksfönstret stod Joachim och undrade varför jag hade köpt en BARNCYKEL. Jag skäms inte. Men jag måste tillstå; det är lite tröttsamt att vara trög. Aldrig, aldrig. Aldrig. Får man vara glad.
