inte ens lite grann. Jag befinner mig utomlands. Jag ligger vid en svalkande pool i en bikini som täcker min (på Martin Skogs inrådan) rakade vulva. Martin Skoog är sjuk i huvudet och tävlar i maratonrunk. Det var flera år sedan jag slutade bry mig om vad företrädare för Maratonrunkarnas riksförbund tyckte om mig och mitt underliv. Min tanke var att jag skulle blogga lite sporadiskt från min mobil medan jag håller ett öga på barnen. Men den fantastiska tekniken som alla pratar om är lika genialisk som Martin Skog. Ingenting fungerar. Inte på den här bloggen och inte på den andra. Och I'll ve damned om jag ska sitta och fisa vid någon beige PC när solen skiner för att godkänna kommentarer av typen: "Håller med Martin, raka fittan Malin". Det här är min semester och om jag ska blogga ska jag göra det från mobilen annars skiter jag i det. Om någon som läser här arbetar för Tele2 så får ni jättegärna höra av er och hjälpa till. Aftonbladet har gjort vad de kan. Annars får ni väl helt enkelt vänta tills jag och min rakade vulva kommer hem igen. Och PS förresten: Ni som inte begrep att jag med "bögeriet" försökte sätta mig in i hur man tänker när man skapar sexistiska kort till fjortonåriga innebandykillar: Sorry, läs någon annan. Att tränaren gjorde som han gjorde är inte ett "misstag". Det är en del av en kultur där man tycker att män står över kvinnor och att det är helt i sin ordning att göra tjejer till objekt. Det här är liksom inte 160 poäng hysterisk feminism. Det är ganska basic och jättelätt att se. Om man inte är en smått homofobisk man som tycker att "lite får de väl för fan tåla, har de ingen humor?"
