Det började regna igår. Vrålregnet från vrålhimlen. Senare på kvällen såg jag att blixten hade slagit ner tusen gånger. Det låter mycket, men jag har ingen aning. Det är som med blixtar som det är med utrymme i telefonen: säg bara hur många bilder som får plats. Det regnade och regnade och regnade och vid ett övergångsställe fick jag syn på en kvinna som väntade på grönt i ett regn som inte är droppar, mer en vägg av vatten. Hon pratade i telefon i tunna kläder och under högra armen bar hon ett paraply. Varför gjorde hon så? Hon fick grönt och skyndade sig över till andra sidan och jag fick aldrig veta varför hon hade ett paraply som inte användes. Sen kom jag hem och bakade kardemumma- och kanelbullar. Kardemummabullarna blev så fruktansvärt fula och jag vet inte varför. De såg mest svettiga ut. Som om de haft paraplyet under armen i regnet. Sockret var slut också, så jag fick ta muscovadosocker istället. Men det var nog ingen katastrof eftersom mamma ringde idag och tackade för kalaset och sa att bullarna var väldigt goda och saftiga och att risotton var god trots att risotto ser så äckligt ut. Ikväll ska jag göra rent armstöden på vår soffa. Jag ser framemot detta som julafton och födelsedag och fredagsmys i ett.