"Det här kommer jag skriva om, det förstår du va?" sa jag till min kompis pojkvän när de hälsade på häromdagen. Vi hade fikat och satt och plockade upp smulor med fuktade pekfingrar när jag frågade min vän om hon inte längtade tillbaka till jobbet. "Inte ett dugg, jag skulle kunna vara mammaledig resten av livet" "Men har du inte tråkigt?" "Nej, vi har roligt" sa hon och såg på sin son i soffan. "Du åker ju runt och umgås med människor och så" sa pojkvännen. "Ja, jo men det gör jag ju" Och då säger han det. "Man kan ju säga att du har sommarlov" Och nu tänker du att det där, det sa han ju med glimten i ögat givetvis. Men då kan jag berätta för dig att det gjorde han inte. Och min vän blev matt i blicken och pojkvännen blev förskrämd när jag började gnäggskratta så att jag fick en ruptur i mungiporna. "Men vad har du gjort?" "Men sluta gnäll, du har sommarlov"
