En gång i tiden turades Joachim och jag om att åka till Coop och veckohandla. Jag kunde tycka att det var skönt att gå runt och upptäcka ny müsli eller vad jag höll på med. Drog benen efter mig, gick fel, fick börja om, halkade på något vått på golvet och landade inne på H&M. Och sen, jag vet inte vad det var, så blev det Joachims grej. Och det är så väldigt fine-with-me. Jag borde väl, såsom par gör, använda Coop som valuta. Låtsas som att jag går miste om något, få något annat tillbaka. Om ni inte vet vad jag menar så kanske ni inte har levt med samma person sedan ni var tjugotvå. Ge och ta och ge och ta och ge och ta och nu geeeer jag dig min morgon, jag ger dig mitt Coop, se så gentil jag är. Upp i sadeln gäller allt i livet, cyklar samlag hästar, men Coop kan jag aldrig rida igen, jag vet inte var någonting finns. Är limesaft bland frukten eller bland drycker eller juicer eller kryddor eller vad? Och varför är inte kanelstänger på samma plats som vaniljstänger? En stångplats tack. Och få inte in mig på soltorkad tomat i burk och soltorkad tomat på påse och hur de inte finns på samma plats och att ingen av platserna är ens i närheten av tomaterna. Men det slog mig hur sömlöst vi gick från att handla varannan gång till att det är Joachims göra. Att det blev så. Och jag är lite rädd för livet och saker som bara blir utan att man märker det. Jag vill bestämma i förväg. Liv och död men också Coop. Som kvinna ska man inte göra sig beroende av en man, jag vet, men att slippa handla är min feministiska ohandling, pun och allt. En ny vana som plötsligt upptäcks först när den pågått i flera år. Jag kan inte säga att jag inte bodde här då, jag var här, jag var hemma. Hej då, har jag sagt till Joachim när han har gått ut genom dörren hundratals handlingar. Tills 2023 och vänta lite här nu. Vad mer förändras utan att jag vet om det? Vanor som sätter sig och blir självklara, sött som nektar och svindlande som himlen över havet. En annan vana kan vara att bestämma sig för en stickad tröja med rundad ringning i en jordnära ton men alltid varje gång utan undantag komma hem med en svart klänning med slits i mitten.
