så födde jag ett barn. Vid den tiden skrev jag för Barometerns ungdomsbilaga ÅxÅ och redaktören ville att jag skulle skriva en text om hur det är att föda barn. Så då gjorde jag det. Idag för tretton år sedan: "Att föda barn Söndag den 20 oktober 2002 Kommer hem från en helg i Stockholm tillsammans med syster Elin. Har betett mig som en ickegravid och sprungit efter bussar som om det aldrig skulle komma en ny. Är trött och irriterad efter att tåget blivit försenat varpå jag och min medresenärer blivit tvungna att åka buss från Alvesta. Klockan femton börjar matchen mellan Kalmar FF och Djurgården, och Djurgårdsfansen på bussen gjorde inga underverk med humörkurvan. In genom dörren, packningen i ett hörn. Måste ha en varm tröja för kallt lär det bli på skansen. Slår upp dörren till sovrummet. Där står spjälsängen! Joachim har varit och hämtat den när jag var borta. – Åh vad gullig han är, säger jag högt för mig själv. Sedan gråter jag en skvätt. Matchen slutar ett-noll till djurgården. Tisdag den 22 oktober 2002 Ligger i soffan och tittar på ”Days of our lifves” världens bästa dåliga såpa. Har stannat hemma från föreläsningen på grund av förvärkar. I boken står det att läsa att det är helt normalt en månad innan beräknat datum. Detta hindrar dock inte Joachim från att ta tiden mellan värkarna. Torsdag den 24 oktober 2002 Joachim har åkt med kompisar till Stockholm för att se Springsteen i Globen. Men jag ska göra något som smäller högre. AT och jag ska åka till Växjö och se The Ark. Förvärkarna håller i sig och alla förmanar mig om att stanna hemma. Kommer inte på fråga. Fredag den 25 oktober 2002 Har bjudit mamma, pappa och deras vänner på middag. Den fjäskstädning som jag genomför tar i stort sett hela dagen, ingenting lämnas åt slumpen, inte ens duschgolvet. Klockan två står lägenheten redo för en plåtning för Elle- interiör och jag tar det ödesdigra beslutet att baka bullar. Naturligtvis vägrar degen att jäsa och jag slänger den i en kladdig hög på köksbänken, kastar mig på sängen och gråter mig till sömns. En timme senare kommer Joachim hem från Stockholm men ska vidare till träningen direkt. Jag rullar ur sängen för att städa upp röran i köket. Märker till min enorma förvåning att degen som genom ett under har rest sig i sin sagolika jäsighet. Bakar ut bullarna och tar emot mina gäster tre timmar senare. Succén är ett faktum. Söndag den 28 oktober 2002 Match igen. Halmstad hemma, de ska de väl kunna slå? Snälla, snälla. Promenerar i rask takt till Skansen, Hanna väntar utanför. Regnet pissar ner, livmodern drar och sliter och någon röker på raden framför. Svin. Matchen slutar fem-noll och det allsvenska äventyret är slut. Skit samma, vi ska ha barn. Kompisar tittar förbi med pizza och siste man hem går klockan 21. En timme senare känner jag en värk som är starkare än de tidigare. Äsch. Vi går och lägger oss. Joachim somnar, jag skriker. Det gör SÅ ont. Tårarna rinner och den enda jag kan klämma fram är: Mamma, min mamma. Joachim tycker att vi ska åka in till förlossningen, jag står på alla fyra i sängen och skriker nej. Tre timmar senare går Joachim upp och packar väskan, jag vill inte följa med. När vi står i hallen och Joachim hjälper mig på med skorna ser jag till min förskräckelse att jag blivit extra ful. I hela mitt liv har jag undrat varför man är så ful när man föder barn. Nu vet jag att det händer redan innan man kommer till sjukhuset. Men nu är det för sent att tvätta hår eller lägga mascara. Klockan 1:09 skrivs vi in på förlossningsavdelningen. Barnmorskan Maria tar på sig handskarna och känner efter om jag har börjat öppna mig. Sedan säger hon: ”Du är vad vi kallar helt öppen. Malin, nu ska du föda barn. Det kan väl inte stämma, det är ju fyra veckor kvar! Eftersom jag redan är öppen är det för sent med bedövning, så det blir naturligt vare sig jag vill eller inte. Barnmorskan går ut en stund och jag spyr i en hink. Joachims ansikte antar en vit ton. 01:20 – Värkarna blir omänskliga och jag får lustgas. Andas in som en tokig och blir en aning luddig. 02:02 – Barnmorskan petar hål på någon slags hinna så att vattnet forsar ut. Skepp o hoj liksom. 02:10 – Första krystvärken sätter in. Hjälp, det känns som om jag ska bajsa på mig, ska det vara så här? 02:40 – Barnmorskan ber mig krysta en gång till och nu kommer den efterlängtade bebisen ut. En flicka! Vår Astrid. 51 cm lång och 3,330 g. Astrid placeras på mitt bröst, hon är kladdig av vit geggamoja, förlåt fosterfett. Joachim klipper navelsträngen och jag får en spruta i armen som ska hjälpa mig krysta fram moderkakan. Jag måste sy lite, säger Barnmorskan. ( Och då talar hon inte om handarbete) Inte ska väl det vara nödvändigt, vädjar jag. Men nödvändigt är det och snart får jag en bedövningsspruta. Det gör ont. Sedan syr hon. Det gör också ont. En stund senare kommer en undersköterska in med mackor på en fin bricka. Jag tar två bett, Joachim äter resten av de fyra mackorna, han är inte nödbedd. Runt niotiden får vi komma till BB-avdelningen och vårt eget rum. Här ska vi stanna högst två nätter tänker jag. På tisdagen konstaterar man att Astrid måste ligga tre dygn under någon typ utav sollampa för att hon är för tidigt född. Jag gråter och Joachim tröstar. Dagarna går och som genom ett mirakel blir det ändå fredag och klockan är 20:30. Astrid har fått komma ur sitt varma fängelse och Joachim är på väg från den sista matchen i Göteborg. Men säg den lycka som varar längre är fem minuter. När Joachim stiger in genom dörren sitter jag i sängen med Astrid i famnen och skakar tänder. Tempen visar på 39 grader och det blir ingen hemfärd i dag heller. Måndag den 4 november 2002 Klockan är 20:00 och vi har kommit hem. Hem till vår lägenhet, vår säng, vår toalett. Astrid mår bra och jag mår bra och går på antibiotika. Vi är hemma på nåder, jag måste in till sjukhuset följande dag och ta prover. Men vi är hemma. Och det ligger en bebis i sovrummet. Torsdag den 21 november 2002 Så här i efterhand kan jag ju säga så mycket att det är tur att man inte vet innan hur jobbigt det är att få barn, för då skulle mänskligheten avvecklas. Förlossningen var inte jobbigare än en söndagspromenad med tanke på belöningen. Men det som kom efter.. Att inte kunna sitta ner på arslet, bara en sådan sak. Jag har inte sovit mer än två timmar i sträck sedan hon föddes, men sova kan jag göra någon annan gång. Så summa kardemumma. Är det skönt att föda barn? Nej. Är det sexigt att gå med binda i sex veckor efter förlossningen? Nej. Kommer jag göra det igen? Minst tre gånger. Gul banan, föd ett barn. Kram Malin" Grattis på din dag älskade unge.
