Jag satte mig på ett tåg. Och så här är det för mig: Jag vill inte veta vem lokföraren är. Jag vill inte se honom "komma till jobbet", sätta sig på huk och låsa upp tåget som om han öppnar kiosken för dagen. Ett tåg ska öppnas så att ingen ser, köras av den som ingen känner och bara fungera och åka fram och tillbaka ansiktslöst. Tänk om man kom till ett sjukhus och såg en läkare öppna dörrarna med en nyckelknippa. Jag hade sökt vård i ett annat land direkt. Utrycker jag mig otydligt eller förstår ni hur jag menar? På eftermiddagen kom jag till Stockholm och gjorde mig ett par ärenden på stan innan jag tog blå linjen till Blåkulla där alla häxors moder bor. Birgitta hade dukat fint med blommor som hon sa namnet på men som jag sedan genast glömde, i vanlig ordning. Jag vill säga krysantemum? Nejlika? Vackra var de, vad de än heter. What's in a name osv. Vi åt sparrispaj och kärleksfulla sallader och sedan löste vi korsord och jag blev i vanlig ordning mycket upprörd eftersom Birgitta gissningsskriver och det kan man inte göra för då blir inte hjärnan fri. På fredagsförmiddagen spelade vi in Ekonomibyrån (se avsnittet här) och sedan delade jag taxi med urgulliga Erika Andersson på Novare Pay Consulting. Vi pratade barn, hon har två och jag har fem för det säger jag så ofta jag orkar så att ingen ska glömma. Jag frågade hur gamla hennes barn är och hon sa att de är fyra och nio månader varpå jag sa Åh! för det är underbart men samtidigt det jobbigaste som finns. Sen frågade hon mig hur gamla mina barn är och då sa jag att i år blir de 22, 20, 16, 11 och 7. I samma sekund som jag sa 22 så såg jag taxichauffören titta på mig i backspegeln. Jag la en hand på hans axel och sa "Nu tittade herr taxichaufför på mig för att se hur gammal jag är."Då gjorde han den där karla-rörelsen när en man tar tag om passagerarsätets rygg med högerarmen för att tvinga kroppen att vrida sig så att huvudet ser bakåt i bilen. "Du är duktig", sa han sen. Det är jag inte. Man är inte duktig för att man har fler barn än normen, det är ingen bedrift i sig att föda många barn.MEN SATAN SÅ UNG OCH SNYGG JAG VAR I DEN STUNDEN. Och det behövs när man har varit näst äldst i teve med starkt ljus och gastroskopiska närbilder. Ekonomibyrånoutfiten. På Myrorna träffade jag urmysiga Hulda Andersson från Gokväll och hon valde ut halsbandet, åh! På fredagskvällen gjorde jag Fredagshus medan Birgitta fixade kaffe och kaka. Sen lagade jag min portabellopasta och till detta drack vi bubblor och sedan fortsatte vi med Svenska Dagbladets korsord. På lördagsmorgonen tog jag ett morgontåg hem, men mer om det i veckans avsnitt av Wollin och Clara. "Vill du att vi ska ljuga, eller ska vi säga som det var? Det var inte riktigt rätt forum för dig", sa mamma påhejad av pappa. Detta alltså TROTS att jag gav hennes starka ståndpunkt tevetid. Men det gör inget, det anstår mig inte att tacka nej till något av någon som helst anledning. Mer tomater till folket!
