Igår kväll la jag ner tid och gjorde mig till för att laga linssoppa. Jag var så himla sugen, och det var jag helt ensam om, så det var kul. När jag skulle skära upp brödet slant jag och skar ett djupt jack i pekfingret, köttet fläkte upp sig i en perfekt snittyta och sedan NÄR har vi vassa knivar? För de går ju inte skära någonting annat med, men kirurgiska ingrepp går tydligen utmärkt. När man var yngre och skar sig så tänkte man "oh, coolt, jag skar mig men jag kommer i alla fall ha något att skryta om i skolan i morgon" Nu är det bara "FAN JAG ORKAR INTE JAG HINNER INTE OCH OM DET MÅSTE SYS SÅ ATT JAG MÅSTE ÅKA NÅGONSTANS SÅ TAR JAG LIVET AV MIG" Lägger plåster, häller ut soppa och somnar ifrån ett hus i ruiner. Morgonen gryr, tror jag, det är så sabla grått att änglarna gråter. Det finns inga strumpor och inga kläder. För att få det måste man nämligen TVÄTTA. När vi hade två barn: "Varför går du runt i olika strumpor? Jag skäms" När vi har fyra barn: "TA PÅ DIG OLIKA STRUMPOR DET ÄR INGEN SOM BRYR SIG OCH OM DE GÖR DET SÅ KAN DE FAN RINGA MIG SÅ ATT JAG KAN SLÄNGA PÅ LUREN" "Har du inte kört färg 60?" undrar Joachim. "Nej, och inte färg 40 eller vit 60 eller vit 40" Jag går runt i antingen mysbyxor från gymnasiet eller festklänningar. Fyraåringen klär jag i finbyxor och för liten tröja. "Jag vill ha tje gjöt" säger lilla älsklingen i lilla pyjamasen. Men Joachim har inte köpt gryn till mammas sockergryn. Desperat mamma som vill möta sitt barns varje behov ställer sig således att dela upp Joachims müsli, med fingrarna. Bort med de små flingbitarna, bort med allt som inte är gryn. Pill pill och ett helvetes mikropill. Vänder ner lite honung och kanel och serverar mammas pusse. "Har du gjort tje gjöt?" "Ja, det finns två gröt kvar i grytan" Sedan plockar jag försiktigt bort plåstret från fingret och det där extra super water resistant deluxe-plåstret har tydligen inte varit så himla resistant då huden är rutten och mögligt vit, uppluckrad bortom räddning. Nu kommer jag dö någon slags Emil i Lönneberga-tiden-död. JAMEN DET ÄR JU PERFEKT. Nu sitter jag här och ser kallbranden sprida sig. Elin säger att jag löjlar mig. Jag tycker att huden runt såret är svart. Jag tycker att Elin ska hämta köpelunch. Eftersom jag snart ska dö så tycker jag att det är en liten uppoffring i sammanhanget. Nu ska jag skriva bok med nio fingrar och just det, den som får en bok för föregående veckas bästa pepp är: "Malin, jag är övertygad om att du kommer kunna hålla deadline med nya boken. Allt du rör vid blir till guld i form av träffsäkra formuleringar som rör en på djupet. Jag har inte ens vågat läsa ”Till min dotter” eftersom jag är rädd att den ska ta slut och då har jag liksom inte kvar den att se fram emot. Dina andra böcker har jag slukat på rekordtid och sen delat med mig av dem till kompisar, familjemedlemmar och arbetskamrater! Men nu när jag vet att du skriver en ny bok så kan jag börja läsa den :) Puss och kram" Mejla mig på fotbollsfrunmalinwollin@gmail.com
