Clara och jag är på skrivarresa.Men först ordnade Clara ett helt ljuvligt event tillsammans med Arla Eko i ett växthus på Söder. Vi fick odla i kruka med lock. Johanna Westman hade vispat misosmör. Jag visste inte att misosmör var något som fanns och man ska akta sig för att göra slut på livets "Det godaste jag har ätit."Men. Varför har de gjort lax till frukost, lax till müsli? Men det var visst glasrabarber. Sedan Clara levererat över alla förväntningar så åkte vi mot italiensk lunch med Podme. Först tog vi mot min tvekan ett bord ute, men när Clara kom tillbaka från toaletten så hade jag bränt en lågkonjunktur över ryggen och gnällde mig till ett bord inne i skummet. Vidare till den väl dolda pärlan Café Bagdad i Medelhavsmuseet för fotografering. Jag hade glömt tvätta och fick köpa ett sexpack strumpor på Lindex och nu ska jag bli en sån som matchar strumpor så fult att det blir snyggt. Haha, bli. Sen var vi här! Birgittas bord! Hennes stolar är så fina men nästan alla är trasiga. I fyrtio år har hon haft dem och när de försvinner så blir jag av med en del av min barndom. Det här var den generationsöverskridande versionen av att två av ens kompisar träffas för första gången. Alltid lite nyförälskat och imponerat i första stadiet, sedan kan det gå lite olika. Temat var Åka. Som i Nu blir det åka av.Vi åt en lång köttig middag som var vegetarisk. Sen plockade Birgitta fram ost och kex och ni förstår: Clara hade tagit med sig norra Sveriges orangea pärlor i form av hemkokt hjortronsylt. Och ni förstår: Birgitta när hon får en present, det är en gåva att se på. Vi blev nerbäddade i Birgittas soffa och somnade till ljudet av Birgitta som rekommenderade en bok hon pratat om förut. När allt är som det brukar är livet fint och tryggt och det sista vi hörde var Birgitta som avslöjade slutet och la till "Men jag ska inte säga för mycket."
