På skärtorsdagen ville han gå påskkärring men utan att klä ut sig. Inget rött på kinderna, inga prickar, ingen mustasch. Storasyster fick till slut ner honom i hennes kavaj och halsduk, till det hatten från det allsvenska guldet. Han tyckte att vi bara skulle gå till de vi känner men jag sa åt honom att knacka på alla husen i längan. "Vi känner inte dem!""Jo, det gör vi, det är Ingrid och Lennart och vi har bott grannar med dem i över tjugo år."När Lennart och Ingrid öppnade dörren sa han Glad påsk! De blev glada och önskade glad påsk tillbaka. Sedan sa barnet "Jag känner inte er" och sedan fick han godis. Det var viktigt att ett favoritgosedjur med badring följde med. Hos Joachims släkt blev det knytkalas och förrätt som var köpe. Min var vegansk och osten och rörorna var fem plus. Så här är det med outfits: Jag orkar inte. Tre gånger om året, när det är bröllop eller gala eller jag vet inte, då planerar jag som ett trendkänsligt litet helvetesskap och har allting bestämt. Kläder, smycken, underkläder som funkar, hår som matchar min look, skor, ytterplagg och väska. ALLA andra dagar så sitter jag naken och nyduschad på sängen och är på vippen att börja gråta och sedan ramlar jag över vippen och lipar som en säl för att jag är så ful och allt jag äger är fult och varför är mitt liv så svårt. Sedan drar jag fram tillexempel den här byxdressen från 2014 och tänker att den är ju fin. Och det är den. Men sen kommer jag till hallen när Joachim redan sitter i bilen och är på vippen att bli sur och då plockar jag en jacka och en väska utan att titta och sticker ner fötterna i skorna som jag hade senast och som fortfarande står framme. Sen sitter jag i bilen och är bitter för att jag inte ser ut som en fotomodell från ett magasin som är så snygg att hon har blivit en ikonsik affisch som man kan köpa på internet. Jag är nästan aldrig beredd att lägga ner tiden, men jag är nästan alltid beredd att bli besviken. Han tänker väl inte direkt ihjäl sig på hur han ska se ut när det är påskkalas. Alla sysslingar fick ägg med godis och peng. En gren av släkten gjorde stora ögon inför en hoprullad hundralapp tills de fick syn på en annan grens unge. "HAN FICK EN FEMHUNDRING"*Hur vet man att påsken är över?Det är en vecka efter dymmel och man står vid återvinningen och försöker få ner alla hopknycklade chokladäggsfoliebitar i det där hålet de envisas med att inte göra sluttande neråt.Det är det minsta och mest obetydliga jag någonsin känner mig i världen. TÄNK OM JAG HAR SPRUNIGT EFTER HOPKNYCKLADE PÅSKFOLIEBITAR SOM RULLAR ÅT FEL HÅLL TILL INGEN NYTTA. Ibland blir jag rädd för mig själv, får för mig att jag har skrikit det högt mot himlen. En knuten hand mot en himmel jag inte tror på. "PRODUCENTANSVAR!" Någon har ställt en teve vid pappersförpackningarna och ursäkta mig men jag tror att Gud är död.
