Så här sa en man som jag träffade i ett flyttsammanhang nyligen"Har ni kommit in i rutinerna nu efter sommaren?""Vi har inga rutiner att komma in i så det är lite hopplöst faktiskt", svarade jag. "Ja, jo det har varit ganska stökigt hos oss, man förstår inte hur många kalsonger man har!""Jag vet vad du menar, vi har också hela huset fullt av kalsonger", sa jag, men då sa han"Jag sa kartonger" Och så började vi titta i taket så där som man gör medan man tänker ut ett nytt ämne. Jag måste skärpa till mig med mina rutiner, skaffa dem. Eller kanske bara komma ut lite mer. Det är för många kalsonger och för få intryck.Så igår tog jag med mig min dotter som bor hemma och gick på en afton med Robert Fux på Kalmar teater. Det är först när man ser dresscode "Så glittrigt du bara kan och vågar" som man inser hur lite glitter det finns i garderoben. Den här skimrande lilla lårtrasan är det närmaste jag kan komma. Kvällen hem var folktom och ljummen, hon kastade ett pappersflygplan och vi såg en ung tjej som precis hade flyttat in i en mysig lägenhet. Hon stod med ryggen mot sitt öppna fönster och verkade stå och ta in helheten. Om du lutar dig ut så blir hemmet vidare. Fem plus.
