"Hej Malin, Är lite nyfiken på hur du ser på dig själv och ditt liv om ca 15 år när du är runt 50 och barnen utflugna. Just nu lever du ju enbart för din man (eller ni är väl inte gifta?) och dina barn. Skriv gärna ett inlägg som handlar om dig själv och hur du ser på framtiden med just perspektivet "dig själv". MvhHedda" Svar: Åh Hedda, inte lever jag enbart för Joachim och barnen? Har jag förmedlat det budskapet? Jag lever för mig själv i allra högsta grad. Jag har valt att leva med en fotbollsspelare och det är väldigt speciellt. Joachim har skrivit på ett kontrakt som gör honom väldigt bunden. Han kan inte vara föräldraledig på heltid, han kan inte vabba fullt ut, han missar bröllop, begravningar, dop, fester och resor. Att spela fotboll på elitnivå är att säga nej till nästan allt och det går självklart ut över mig. Men jag tycker inte synd om mig själv eftersom jag trivs med mitt liv och får skriva.Hade jag varit en heltidsarbetande tandhygienist så hade jag haft lätt att hålla mig för skratt men som det ser ut nu så har jag förmånden att vara extremt flexibel. Vidare så är jag väldigt bra på att unna mig saker när det varit jobbigt och jag är aldrig ledsen över min situation eller kaoset som råder när Joachim är borta. Jag är bara ledsen på riktigt när bebisar dör. Jag vet hur bra jag har det och jag tänker på det varje dag. När det gäller mitt liv med utflugna barn så hoppas jag att jag får bo i ett gammalt hus med kakelugn och såpaskurade golv. Jag hoppas att jag tar tåget till Italien som jag har sagt att jag ska. Jag hoppas att Joachim och jag sitter i en kupé och tittar ut över den italienska härligheten, att vi hittar ett fantastiskt boende för en billig peng, att vi njuter av ost och vin och doppat bröd under stjärnorna. Jag hoppas att vi har fred på jorden och att jag blivit gift men jag måste ju också inse vad som är möjligt och vad som bara är vilda fantasier.
