Jag- en maktfaktor att räkna med. I tisdags födde jag ett barn. Aje. Och som jag låg där och kved så hann jag svära för mig själv. Att jag inte hade en text färdig i pipeline. Lämning senast 12 på onsdagen. Hur skulle jag fixa det? Men så öppnade sig åsiktshimlen och ner ramlade ett förslag från Gustav Fridolin, och jag tackade herren för hans gåvor, bebis och textidé. Sedan skrev texten sig själv. Med armbågen. Medan jag ammade. Texten finns HÄR Två dagar senare ringer Gustav Fridolin upp. Vi har ju träffats förut Gustav och jag, och vi är sannolikt eniga i en hel hög frågor. Men läxhjälp till föräldrar eldade upp mig och fick mig att hämta krafter där jag trodde att krafter inte fanns. Vi pratade lite om bebisar och barn och bebisnamn, sedan diskuterade vi läxor. Vi kom överens om att vara oense i ärendet och säkerligen lär jag få anledning att återkomma i ämnet. Men det jag ville säga var egentligen bara att utbildningsministern ringde upp mig. Så att ni vet. Man måste inte alltid vara professionell. Jag kan tänka mig att kindpussas igen, om pengarna kommer alla elever till del.
