Hej! Titta, nu kan ni läsa mina krönikor i FeminaOch här är min senaste kolumn i Aftonbladet.Och det är ju inte bara den ytliga städningen, det rent visuella som står på spel. Hela min heder. Tänk alla trosor med hål, varför sparade hon dem? Besynnerliga saker man tryckt in i garderoben så att man vet att man har dem på ett speciellt ställe. Vad ska dessa sammanlagda gömmor säga om mig? Presenter till olika personer som de ska få någon gång i framtiden, finskor som jag aldrig använder så de får inte bo med andra skor, böcker som kanske passar någon annan, inredningsprylar, jag är säker på att jag kommer få användning för den här hängaren som man fäster uppe på dörren, trots att sådana bara hör hemma i färgglada ettor i Malmö och jag siktar på sobert sextiotal i Kalmar. Passerkort till simhallen, passerade passerkort, men jag passerade aldrig. Små tavlor som jag ska hänga upp när jag hittar en liten vägg.Och sen kommer det riktigt obehagliga, mina bankgrejer och försäkringar och allt sådant. Till personen mig och företaget mig.Pass på för bisats. VAD ÄR DET MED MOTORCYKELÄGARE OCH ATT STÅ OCH VRÅLA MED MOTORN INNAN DE ÅKER IVÄG OCH SEDAN SAMMA SAK NÄR DE KOMMER TILLBAKA. JAG SKA GÖRA SÅ MED MIN BIL UTANFÖR DERAS ARBETSPLATSER: KÖRA FRAM TÄTT INTILL MED MIN GAMLA FULA BIL SOM ÄR SÅ PEDOFILLIK ATT VI INTE KAN KÖRA LÅNGSAMT FÖRBI SKOLOR OCH BARA VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL OCH PUMP MED GASPEDALEN TILLS DE HOPPAR UT GENOM SINA FÖNSTER FÖR LINDRING.Så, klar.Idag ringde jag upp min redovisningsassistent så att vi mentalt kunde parkoppla mitt bank-id och hitta ett kontoutdrag.Har jag det i pappersformat? Som kommit hem i brevlådan? Säger Joachim kvällen innan, lilla pappersnissen med sina pärmar.Men det är så här. Att jag för en fruktlös kamp mot fönsterkuvertsamhället. Vi är sju i den här familjen, med olika sparanden och försäkringar i olika banker. Och visst kan det väl vara viktigt med ett årsbesked, förutsatt att det kommer en gång om året, men vi får brev från banken när en filial i Lenhovda har bytt till strävt papper på personaltoaletten. Jag orkar orkar orkar inte med alla fönsterkuvert och den och den-fonden heter nu den och den-fonden och det här berör dig inte överhuvudtaget, du behöver inte göra något. Alla dessa brev och jag kan han provocerat Joachim i kvällningen genom att sträcka näsan mot det övre lufttaket och säga att jag kastar breven i papperskorgen. Det är väl egentligen bara nästan sant. Men de är lika försvunna som om jag hade kastat den i soporna.Och nu vill min redovisningsassistent ha kontoutdrag för ett fondkonto och jag löser det inte. Min första impuls är alltid att skrika och gråta och falla ut. Min andra impuls är att nöja mig med att skälla ut samhället via ombud, stackars redovisningsassistenten. "Och då sa jag till Joachim" och så vidare. "Bankerna hugger ihjäl hela regnskogar för att skicka mig information jag inte behöver" och mer var det kom ifrån.Det skulle visa sig att jag hade farit runt på fel bank och letat, dessutom hade jag letat efter de tre första siffrorna istället för de tre sista. Så jag tvingades ringa till en annan stackars kvinna i mitt trassliga nätverk av siffror och papper som inte finns eftersom jag tycker det är viktigt att orangutanger har grenar att sitta på.Och då säger hon "Jag kan mejla din redovisningsassistent om du vill."Och det är den vackraste meningen sedan vackra meningar.Anna, möt Pernilla, Pernilla möt Anna. Säg vad ni vill om mig, jag bryr mig inte. Ät en måltid tillsammans, knyt vänskapsband för livet när ni förenas i hur jag är och vad jag sa. Dra anekdoter om hur jag använder dem som Ring P1 tills personalen säger att de vill gå hem och ni upptäcker att ni är ensamma i lokalen, allt är släckt.Nu går jag tillbaka till det jag är bra på.
