Vi har aldrig träffats. Och nu ska vi resa tillsammans. Bo tillsammans i ett tält och värna oss mot elefanter och myggor. Umgås hela dagarna, prata strunt hela nätterna (eller så somnar hon och jag får ligga ensam och lyssna efter ljudet av geparder "som vill ha en kvällsmacka") Joachim älskar mig. Han tror på mig. "Du vet att det inte är som på Gran Canaria?" "Tack Joachim" "Du kan liksom inte gå ut på gatan mitt i natten för att leta internet" "Okej, då vet jag" "Och på safari, du kan inte gå ut ur tältet på natten, det liksom inte så att de låser in djuren på kvällarna" "Vilket bra råd" Men vadå inte låser in djuren? Det förstår jag. Men visst låser de in oss? Eller är det blott en tältduk mellan mig och lejontassar som river ihjäl mig till döds? För jag tror liksom inte att det räcker med att dra upp dragkedjan och lejonet bara "Oh no, det är låst!" Kiss kiss kiss.
