Jag köpte två stickade tröjor second hand.Varför lägger jag till att jag köpte dem second hand? Därför att det är skam att köpa nya kläder. Och för mig spelar det ingen roll om du att tycker skam kring utsläpp medelst flyg, kläder, bilar, är löjligt och dumt, jag tror på skam för att få syn på sitt liv och hur det levs. Jag trodde på flygskammen, tills den försvann? Jag tror på shoppingskam. Jag tror på granskning av miljarder billiga toppar och jag tror att skam är den naturliga självklara känslan som uppstår när man köper en billig topp. Jag tror även på second hand-skam eftersom vi ljuger lite för oss själva om det där. På ett Instagramkonto som skall lämnas onamnat såg jag en bild föreställande sex fulla Sellpysäckar. Detta var alltså bara de kläder hon inte ville ha längre. Är det sjukt, är det normalt, är det någonstans mittemellan?Jag har även matsvinnsskam och varje gång jag skrapar mat ner i gröna påsen så tänker jag på Belgien. Jag tänker på Belgien eftersom jag för länge sedan läste att Europas matsvinn täcker hela Belgiens yta. Jag har tänkt lite för mycket på det där tyvärr eftersom jag har förlorat mig själv i frågor som: har de räknat de kastade kronärtskockorna hela eller har de räknat med alla blad utspridda och så vidare. När jag var väldigt ung och rökte så tänkte jag som alla som har rökt: Det kommer bli så tråkigt att gå på fest nu. Sen blir det inte tråkigt att gå på fest. Man har ju spriten. Och grattis till de som har roligt på fest utan sprit när de andra blir påverkade, berätta gärna för mig om det. När jag var ganska ung så tänkte jag att ett liv utan att köpa nya kläder är ett trist liv. DET ÄR JU SÅ ROLIGT MED TOPPAR. Sen händer något. Först blir man gammal och ful. Men sen inser man att det inte beror på det. För jag, tillexempel, tycker ju om min kropp, den är ganska snygg. Särskilt med tanke på att jag är gammal och ful. Så det är inte jag. Det är kläderna. Kläder gör mig ful. De sitter fel, de är inte gjorda gör mig, vem är de gjorda för? Modet är så fult nu, det är också ett problem, eller en lättnad. Skönt att inte vara med. Modeller på Instagram har på sig exakt samma kläder som jag hade på skolfotot i åttan. Raka jeans som slutar vid fotknölen, svarta cowboyboots och en rutig flanellskjorta. Skönt att vara gammal och ful om det ska vara på det här sättet. Jag såg Uppdrag granskning och tänkte många tankar. Två stack ut. Den ena tanken var att man inte kan vara säker på att man inte får med vägglöss i sina second hand-köp. Den andra tanken var att problemet med svårt psykiskt sjuka människor med missbruksproblematik är att de inte kan hjälpa sig själva, men att samhället, i stort och smått, tror att de kan det och sedan blir besvikna eller upprörda när en svårt psykiskt sjuk människa med missbruksproblematik inte dyker upp till mötet. "JAHA, men om inte du bryr dig om att ändra din situation så kan inte jag hjälpa dig", verkar samhället, i stort och smått, tänka. Men det är väl det enda sättet? Att varje svårt sjuk person med missbruksproblematik har en person som väcker, som säger "klä på dig" och "nu går bussen."En tredje tanke som kom till mig är den att ordet missbruksproblematik är lite överdrivet. Kan missbruk sluta med något annat? Missbrukstjosan? Missbrukskul?Men jag behövde tjocka tröjor, det gjorde jag. De jag har är lite för små för mig och frågan måste ställas: Har jag blivit större, både längre och tyngre, utan att jag märkt det?Jag köpte en stickad tröja som var svart och en som var vit. De var stora och gosiga och i fint skick. Jag sa till Joachim, som låg i sängen och läste en bok om oligarker som han fick av mig i julklapp:"Så skönt, de stinker inte sköljmedel."Sedan berättade jag för Joachim att om man får hem ett plagg som stinker sköljmedel så räcker det inte att hänga ut och vädra om du så vädrar en hel årstid. Du kan hänga din kofta i skeppets mast och segla planeten runt. När skeppet anlöper hemmahamn så kommer den vara full av måsskit, trasig, härjad och förstörd. Kvar finns två trådar blekt ull och de trådarnastinker sköljmedel. Jag vill ha EU-regler kring sköljmedel. Jag tänker rösta på den EU-parlamentariker som vill förbjuda sköljmedel. Ah, det gör jag nog redan. Hoppas att det går bra. Det här inlägget skrev jag eftersom jag ville prata om att jag sitter och jobbar i den svarta tröjan och att den doftar främling. Den stinker inte sköljmedel, inte cigaretter, inte djur, inte parfym, inte matos. Den har hängt ute på altanen i två timmar. Den doftar egentligen ingenting, men den doftar någon annan, någon annans hem. Och då ville jag prata med er om bebisar. Om hur de känner igen sin mammas doft och hur den här tröjan hade stått mellan mig och min bebis anknytning. Så nu ska jag lägga min tröja i tvättmaskinen tillsammans med ättika. Inte för att jag har en bebis men min bebishjärna undrar vem det är som följer efter mig när jag går till köket. Och om du inte tror att det kliar i min nya second hand tröja sedan jag skrev det där om vägglössen så är du galen.
