Jag lämnade Lasse på gården och körde söderut. Jag kom så långt som till Hörvik innan ångesten slog till. Havet så nära. Jag är uppvuxen där och jag dog inte. Men ändå. Havet. Så stort och djupt och förrädiskt och dödligt. Ringer hem till mamma och pappa. "Dejt ej Krejste" "Hej, hur har ni det?" "Jau döu, dejt ej stresset" "Jaså?" "Jau, tuskarna köm tejdet öu Maulin köm öuksöu tejdet" "Det är Malin du pratar med" "Jasöu, jau tröudde dejt vau Ejlen" Verkligen? "Jag ringde bara för att jag är rädd att han drunknar" "Vasau döu?" "Jag ringde därför att jag är rädd att han drunknar" "Dejt glumde jau saja, dejt haur han rejdan gjöurt"
