Mitt äldsta barn fyllde tjugofyra år igår. På Julia Roberts dag. Hennes önskan var att vi skulle fika och shoppa välgörenhet. Min dotters, inte Julia Roberts, jag har ingen aning om hur hon firade. Först åkte vi till Stadsmissionen där det var mycket nära att jag köpte en Julia Roberts-vas. Jag köpte inte den här våldtäkten. Jag blev dömd av de här fåglarna. Jag såg den här boken och tänkte på min syster. Inte för att hon ser ut som en padda men för att hon kör som en. Skojar. Vi lyssnade mycket på ett Det susar i säven-sagoband när vi var små och Paddan var den karaktär som förtrollade oss mest. Han är hopplös och underbar på samma gång. ADHD patient zero är han. Sen hittade jag den här boken. Ifylld, hittade jag den. Så då tog jag med den till kassan och frågade om jag kunde få den gratis mot att jag letade upp ägaren och lämnade tillbaka den. För den här boken, ifylld, kan inte ha lämnats in med flit. "Tänk om de här föräldrarna hatar sitt barn", sa min dotter. Men då eldar man väl upp den. Sen hämtade vi den andra dottern och åkte in till stan. Vi fikade på Kullzénska där det blev ostsmörgås och köttbullemacka och paj med vaniljsås och chokladmuffin med tjock chokladglasyr, stel och hård och ljuvlig. Jag kan ångra en smula att jag inte tog en bit av den här. Men storleken på biten känns som en heltidstjänst. Sen gick vi vidare till en affär där det uppstod en situation som var mycket genant, så den får hamna på min Substack. Sen åkte vi till Röda korsets nya lokaler. Finalen blev Lindra i Södercentrum där jag köpte en blå blus. "Var snäll mot mig."
