Det var en tisdagskväll när vår spis exploderade. Sa jag exploderade? Det kanske var lite överdrivet. Joachim var i affären och handlade mat, jag hade nattat de yngsta gossarna och nu skulle jag grädda mina vackra brödlimpor. Men ugnen svarade inte på tilltal, allt var svart. Ah, så det var det som hade låtit poff kvällen innan. Jag kommer aldrig vara gäst i Elektronikbyrån så via Facetime guidar Joachim mig till ett proppbyte i källaren. Jag går upp för trappan och försöker sätta på ugnen igen, ingenting, men spisen fungerar. Jag vrider om ugnen igen. Och då smäller det, det blixtrar rött från baksidan av den utdragna ugnen och jag skriker. Dottern som är med sin pappa i affären ska senare berätta att det var som en skakig handkamera-skräckis när jag gnyr och springer ner i källaren för att dra ut proppen. När jag smyger tillbaka till köket luktar det rök och färsk verkstadsbrand. Man får förstå, spisen är säkert minst sex år. Hej då med den. Och som vanligt när något går sönder så blir det nya inköpet panikartat, något de har på lager i din stad. Jag köpte en spis online och på onsdagsmorgonen ringde jag Veteranpoolen. Klockan 12 hämtade en gammal göteborgare upp mig utanför huset och så körde vi och hämtade ett släp. Sedan körde vi till Power och hämtade den nya spisen. Sedan körde vi hem och bar in spisen.Sedan rev vi av plasten och frigoliten så att viktlösa vita smulor sakta svävade genom hemmet. Sedan såg jag att spisen jag köpt var för liten. Sedan sa jag "Det sista jag gjorde innan jag gick hemifrån var att mäta vår gamla spis med ett måttband. Jag sa "sextio" högt för mig själv."Men det hjälpte inte, för spisen är sjuttio centimeter och nu har jag köpt en som är sextio. Så jag bjöd in göteborgarveteranen att slå sig ner. Jag satte på kaffe och han hade med sig eget sötningsmedel. Jag andades lugnt, jag började inte gråta eller skrika eller ens gnälla. Men jag ringde Joachim. Sedan började jakten. På Power fanns en enda sjuttiospis och den kostade femtontusen och var induktion vilket skulle innebära kassering av samtliga grytor. Vilket skulle behövas eftersom de ser ut som sådant man hittar efter en eldsvåda som brunnit så länge att den lagt sig av sig själv. Till slut hittade Joachim en sjuttiospis på Elon och paxade den. Sedan ställde vi våra koppar på köksbänken. Sedan klädde vi oss och började pussla med frigolit och plast och maskeringstejp. Vad fint det verkligen blev. Sedan bar vi ut både den gamla och den nya spisen och spände fast på släpet. Sedan körde vi till Power och göteborgaren stod en bit bort medan jag gick fram och ringde på bakdörren för att lämna tillbaka spisen jag köpt för en så väldigt liten stund sedan. Sedan frågade jag göteborgaren om vi kunde stanna i en matlucka eftersom jag inte hunnit äta lunch. Han sa ja och vi stannade hos Jureskogs och jag köpte en vegoburgare som hette loco någonting och som var väldigt stark. Vi pratade om livet och hur utsatt den som ingen familj har kan vara. Sedan körde vi till återvinningen och lämnade den gamla spisen. Sedan körde vi till Elon och köpte en ny spis. Sedan körde vi hem och bar in den. Slet av plast och frigolit. Sedan åkte göteborgaren hem till sitt. "Hälsa din man att jag håller på Blåvitt!" hade han sparat till allra sist. Sedan gick dörren igen. Jag kastade limporna som jäst i ett dygn, tänkte på plåten som blivit kvar och hur min syster skulle få ångest över att den inte fick vara med sin ugn och de andra plåtarna. *När jag var barn hade mina föräldrar en diskmaskin som blev tjugofem år. Jag undrar hur det känns.
