För att vara en familj där yngsta barnet är fyra år så är våra nätter kusligt lika de man upplevde under bebisåren. Vilket stök och bök med nattvandrare som snubblar över varandra i korridoren. Vaknade även i morse i fyraåringens säng. Om jag ska likna natten vid en maträtt, varför inte, så var den en hasselbackspotatis. Nattguden plockade upp de mörka timmarna, la dem i en träslev och skaaar med precision vågräta snitt genom REM och dröm. Klockan 0:15 försökte jag somna om med hjälp av pod om mord. Klockan 03:11 gick jag på toaletten. Som en farbror missinassen. Klockan 04:15 var ögonen klarvakna och jag funderade på att näthandla en jacka. Avbröt. Klockan 05:01 lyssnade jag på mer mord. Klockan. Ni fattar. När de andra människorna i familjen gick upp runt sju ville jag vara singel i city under mitt varma täcke. Var sover mamman? Här. Jag vet att vi borde köpa ett täcke till honom. Men som med många andra saker tänker jag: det finns i huset! Vi har 250 kvadratmeter fyllt av bråte, självklart finns det lakan och täcken och kuddar. Men vi har inte sex vuxenuppsättningar. Åka och köpa täcke. Det är det tråkigaste jag hört sedan Joachim sa att han skulle åka och köpa några säckar pellets.
