Inleder morgonen med tandvärk. Jag vill plocka bort hela högra käken och spola ner i toaletten. Det gör så ont att jag börjar darra på underläppen och längta efter mamma. Ringer folktandvården och får en akuttid (det var nog ett återbud men akuttid låter mer dramatiskt och jag känner mig så rojalistiskt prioriterad) Tandläkaren konstaterar att jag har pressat ihop käkarna under natten. Julskador kallar hon det. Och då är jag inte ens en sån kvinna. Systrar o systrar, ta det lugnt. Mal inte ner tänderna, det är bara lite jul, det går över. Julen och tandvärken. Nu ska jag långsamt bli bättre med hjälp av en cocktail på Ipren och Panodil. På väg hem från tandläkaren körde jag förbi elva kråkor (kajor?) i en stor brun vattenpöl. De tvättade sig, pratade, umgicks. Gud så skönt att vara kråka (kaja?) tänkte jag. Sedan började en kråka (kaja?) slåss med en annan kråka (kaja?). Den ena gapade med munnen (näbben?) och insidan var helt röd (röd?). Usch. Så istället för att hoppa ner i brun pöl med rödmunnade fåglar så åkte jag hem och drack kaffe. Det känns lite bättre nu.
