Det är så mycket som kommer emellan det vardagliga och det vardagliga är det jag lever. Eder vardagsflicka är jag. Jag älskar Kungsholmen lika mycket som ett isigt glas rosé på min systers altan, nästan. Kungsholmen så himla mycket i mitt hjärta. Här har jag sprungit runt sedan jag var fem år gammal. Och så sluts cirkeln, jag springer runt på Kungsholmen i en femårings pyjamasbyxor. Jag behöver en kostym, det behöver jag alltid, men nu behöver jag en som jag kan bära när det är trettio grader. Så här är det att vara lång: man blir så glad när man hittar ett par långa byxor att man glömmer titta på allt annat. Eftersom borttagning av mascara är det mest fruktansvärda en människa kan ägna sig åt och eftersom jag skulle lägga mascara senare på kvällen så gick jag ut sminkad men utan mascara. Så naket det känns. Som att gå ut med skjorta, väst, slips, slipsnål, kavaj och silverörhängen men naket kön. Mascara är grunden till allt. Men min äldsta dotter fick mig att prova. Och det har något. Jag är inte helt säker på vad det har, men jag ser att det är något med mitt fejs, kanske att man ser lite trött ut fast på ett snyggt sätt? På väg till Skarp/Guillou. Jag blev inte nöjd med blommorna men vågade inte säg något. ingen ska säga att jag är besvärlig, INGEN. Jag är ju det, men ingen ska veta det. En sista liten blommig frukost före avfärd. Aldrig mer resa på en fredag eller söndag. Jag behöver svängrum för mina vida jeans och tankar. Att tåget kom fram i tid hjälper lite, Birgittas färdkost hjälper mycket. Dagen efter Jasminas ljuvliga kvinnofest som finns som reel på min Instagram. Elin och jag sov över och det var mysigt. Jag somnade klockan 03:30 och vaknade vid 08:30 av friidrottstävlingen där jag var funktionär dagen innan. Här solar jag benen lite inför kvällens fest. "Kommer det här göra något?" frågade jag en tjej. "Ja, om du vill vara röd", sa hon. Åh alla minnen från Fredriksskans. Inte från den här läktaren men ändå. På morsdagstrappan med min syster. Vi såg på medan barnen åkte med sina farkoster nerför backen. Andra kastade frisbee med morfar intill två och ett halvt-åringen. "Möuste han stöu däe?" undrade pappa. "Ja, sa vi."Liksom bli lite bättre på att kasta dig efter frisbeen så slipper barnet få den i bakhjärnan, tack. Bästa bilden från morsdagfirandet. Jag fick en ny flaska till Aarkemaskinen eftersom ingen vill att en gammal flaska ska explodera i mors hand, en solcellslampa i grönt glas och egenplockade blommor. Det var en fin mors dag. På mors dag fick mor en kram av sitt lockiga nyförvärv. De här byxorna faller alldeles strax isär av överanvändning. Behöver hitta ett par nya vita byxor med hög midja. Jag går och trycker ner frön och kärnor i alla krukor runtom i huset, när de kommer upp har jag ingen aning om vad det är. Någon som vet vad det här är? En bildgoogling säger vinranka men jag har inte tryckt ner vindruvor. Bara en bild på mina barn när de träffar en hund. Ännu en bild utan mascara men med min favorit-t-shirt. Nu är jag en sån som har en rosa t-shirt, tänkte jag. Men ingenting hände. Det finns inget som är som ost och vin är. Jag har en anekdot om Birgitta och vin som kanske inte är något men jag tar den i podden vid tillfälle. Foto: Assefa CommunicationOch på tal om podden. I veckans avsnitt pratar vi om den här tillställningen och om minglet och om tåget och lite om Gift och mycket om det där med hur man pratar med varandra och om männen och frågorna. Avsnittet är bara för prenumeranter och det blir du här
