Hemma, trött och sårig på fötterna. Jag hade tågbiljetter till Göteborg på fredagen men bestämde mig i sista stund för att åka med i Elins bil tillsammans med henne och Sofia. Jag fick sitta bak som en cred-lös töntloser och gjorde det mesta av situationen genom att lägga mig raklång, sjunga för högt och för mycket (ni vet när man även sjunger med i det instrumentala *wejla till en ensam elgitarr*), tänka att jag ska hålla mig till Göteborg men till slut bli så kissnödig att vi måste tvärstanna vid en motorvägsstig som är så fylld av likdelar i svarta sopsäckar att det är svårt att hitta kissyta. Mitt hotellrum sekunderna innan den traditionsenliga "hälla ut allt i necessären på det där sammetstyget". När Jasmina och jag var i Köpenhamn sov jag med det överkastet och det var det äckligaste Jasmina varit med om någonsin. På väg mot middag på SK Människor och Mat på Johanneberggatan. Förlaget hade flyttat fram tiden och alla hade fått denna information utom: TADA! Så jag lekte att jag var snyggast i stan och tog ett glas bubbel och låtsades att jag väntade på en het dejt. Men sen kom Lina Thomsgård och så blev allt så trevligt. Och sedan kom förlaget och alla tyckte synd om mig och jag lekte martyr och sa saker som "Äsch, det gjorde inget" En av intervjuerna under bokmässan utspelade sig i en glasbur. Storytels monter var coolast. Utanför glasburen satt publiken med hörlurar. Såklart. Äre storytel såäre. Jag kom till intervjun två minuter innan den skulle börja och var således stissig i psyket och blank mellan öronen. När vi sätter oss ned så berättar teknikkillen att det är min bok i lurarna och att när han drar ner ljudet så går det vi säger ut till åskådarna. Jag hör honom säga detta, men ändå. Jag börjar tala förtroligt om hur svårt det var att komma fram bland alla människor. Och så känner jag att det är viktigt att berätta att jag väser fittgubbe om alla som stannar upp i människoflödet. Då går det upp för mig att alla hör vad vi säger. Alla snälla trevliga intresserade människor som sitter därute har hört. Jag blickar skräckfyllt ut genom glaset och frågar: "Hörde ni vad jag sa?" Idel huvuden som nickar. Gratulerar. Utmärkt. Sedan kan intervjun börja. Tack för den här gången bokmässan!
