Det stod tre män och samtalade i sin lilla cirkel på stationen. Jag stod i för mycket sol och vind och tog fem steg fram för att hamna i bättre omständigheter. Jag tänkte inte på var jag hamnade i förhållande till cirkeln av män, förrän de blev tysta. Helt tysta. Det var verkligen hahaha och blablabla och så tyst, när jag ställde mig nära. Mitt huvud rörde sig lite som en talgoxes, fast i smyg. Jag räknade sekunderna av tystnad. Fyra. Räkna till fyra sekunder nu, märker ni hur länge det är?Och när tystnaden bryts så låter den så här "Nej, ska vi gå till perrongen?"Ja, det tyckte de. Och så gick de. Kvar stod jag på en jättestor yta. Och lika glad var jag för det! Vilket bra slut!