Ni vet hur det är med mig. Jag sitter här hemma och skriver och skriver och skriver och äter lunch framför dag-TV och skriver lite till. Kommer jag ut så är det oftast raka vägen till Stockholm med allt vad det innebär av hysteriskt spring och "låtsas som om jag bor där". Alla country girls vet vad jag pratar om. Men det är väldigt sällan jag har ärenden här i stan, annat än "måste köpa smås kalsonger och schampo i småflaskor till tre gympapåsar och leta fin pyjamas på stan eftersom jag tydligen bara har sparat överdelarna från hans storebror" och så vidare och så vidare. Men idag. Idag hade jag först en föreläsning i tre timmar och sedan ett bokmöte i tre timmar. En väldigt intensiv dag med lite för mycket intryck för min äta lunch framför Ellen-hjärna. Caroline Engvall är så viktig. Ibland grät jag, men det blev aldrig för tungt. Jag satt där med salen full av poliser, socialsekreterare och skolpersonal och kände mig lite felgången. Men jag önskar att alla föräldrar fick lyssna på Caroline och allt hon vet. Har man inte möjlighet till det så kan man läsa hennes böcker. Jag var så trött. Tjafs på morgonen, trafikkaos i stan (hallå, jag bor i KALMAR, jag kan acceptera att det blir lite tjockt när det är utförsäljning av traktorer, men INTE en vanlig måndag i oktober klockan 9:30). Halvt omöjligt att hitta parkering var det också. Ni vet, en del parkerar så estetiskt sned-snyggt. Konstnärlig frihet gäller inte i parkeringsfickor. På kvällen tog jag med mig en stilig dejt och åkte till Coop. Han tjatade inte om en enda sak, bad bara om att få köpa mandelbeskvier till nyponsoppan, och det fick han på grund av djup kärlek från honom till mig.
