Jag åkte till Stockholm för en liten fantasisumma. Jamen alla fantasier kostar ju inte fantasisummor. En del fantasier kostar som en väldigt dyr tågresa, som inte ens är i första klass.Jag måste ha första klass. Jag måste låtsas att jag är business, jag måste vara damen på tåget med datorn och kisande blicken ut över ängarna. Leka att jag har ett stort svårt fall. Om jag hade haft ett stort svårt fall så hade jag rollspelat mig till en författare som har börjat på nästa bok. Människan är en trög idiot, särskilt jag.Och just som jag skriver det så säger de på nyheterna att 7 000 000 människor dör av luftföroreningar i världen varje år. 7 000 dör i Sverige. Och jag vänder mig till Joachim och utbrister med min brain of seagull att hur kan det vara 7 000 i Sverige om det är 7 000 000 i världen. Och Joachim, han tittar på mig och rättar till sig lite sådär som när man gör det bekvämt för sig i väntan på att någon ska säga något otroligt korkat. Han säger Åhå, hur många procent blir det? Och jag, jag hade väl kanske tänkt att 7 000 av 7 000 000 är cirka tio procent eftersom tusen tusen gånger blir en miljon och då stämmer det."Jamen jag tycker i alla fall att 7 000 är för mycket i Sverige för vi har ren luft."Ren luft har de inte i Stockholm, så där landade jag i onsdags. Jag köpte kaffe och te till faster Birgitta och tog tjocka blå linjen mot middagsmys och politiska samtal som alltid slutar med att jag måste hålla upp gaffeln framför hennes ansikte och låtsas att hon sitter i dumfängelse. Men hon är min stolla. Och dagen efter åt vi brunch. Hon gjorde någon slags grekisk gröt som jag även fick med mig hem."Berätta för mig hur du gör gröten!"Sa hon till mig. För att se så att jag hade lyssnat. Det hade jag inte.Sen åkte vi till söder och åt vegetarisk buffé på Café Tårtan, stället där Tårtan spelades in. Det visste vi inte. Namnet och alla bilder från filmen var annars en ledtråd. Jag gillar att det finns något som heter hornspuckeln. Det är lite för få saker som heter puckeln. Senare på eftermiddagen åkte jag till Brittiska ambassadens residens och minglade. Jag tror att det är meningen att man ska säga att man hatar att mingla, men det är ganska trevligt. Och alla är snälla för ingen tycker om att stå ensam och vilse. Alla människor ser hårda och populära ut tills man pratar med dem, då inser man Du är som jag. Det är det bästa med mingel.Text om ämnet för dagen finns här Sen var det kväll igen, jag åkte till Birgittiska ambassadens residens och där fick jag soppa. Men nu ljuger jag för det här är middagsbilden från onsdagen. På torsdagen fick jag paj! Birgitta har nog inte läst den där texten om att ta en bulle annars är du sjuk i huvudet för det blir alltid bakelse till efterrätt.Och det blir fredag och jag åker hem och jag har plats i vagn 119.HUNDRANITTON?Det är som 7 000 000 döda i luftföroreningar bara i Sverige. Siffran svindlar.Och när jag kommer ombord inser jag att det är kupéresande. Jag och fem främmande män. Efter en timme sover alla utom jag. Det är gulligt men också otroligt intimt. Jag som tyckte att tvårad var påfrestande.
