Igår gick mitt fjortonåriga barn förbi teven precis när MacGyver började. "Stanna och titta!" vädjade jag. Som person är han väldigt nyfiken och frågvis men jag är inte fullt lika svarvis eftersom frågorna ofta handlar om vilket land världens äldsta kvinna är född i, hur ofta man måste underhålla satelliter och vem som uppfann lasagne. Men om han vill stanna till framför en gammal teveserie och njuta introt med mig så kan det bli en fin stund. MacGyver inleds alltid med att han befinner sig på en ny plats med nya människor som han har en lång historia med. Du kanske tror att du känner många människor, det gör du inte. Plötsligt händer något! MacGyvers vän hamnar i en knipa! Inte sällan sitter MacGyvers vän på ett hemligt dokument. Dokument! MacGyver blir, trots alla sina erfarenheter, svårt chockad över att hans vän sitter på ett hemligt dokument. Vännen kanske ringer ängslig från en telefonkiosk eller bara verkar dölja något i största allmänhet. MacGyver tittar ut i luften framför sig. Han måste rädda sin vän innan det hemliga dokumentet hamnar i fel händer. Och sen går introt igång. Jag sitter i soffan och kan varenda bild. Den där han slänger sig efter gummibåten, den med alla helikopterskotten som inte träffar, munkkåpan i öknen. Alla gånger han precis hinner. Fredagarna när mamma lagade något lite mer invecklat, kanske pasta med kyckling och curry. Kyckling då var inte kyckling på samma sätt som lax inte var lax. Kan man ta för mycket creme fraiche i såsen, nej det kan man inte. Elin och jag åt slafs slafs och får vi gå och sedan springer vi. "Vi har en ny innovation som heter diskmaskin", säger mamma utan att titta på oss. Där fick hon till det, igen. "Just det!" sa pappa, hycklande fadergestalt känd från att inte diska ihjäl sig. Läsk, chips och daimglass med sked. Ner i gillestugan. Ett room of two's own. Och MacGyver. Jag har levt många dagar och njutit otroligt fina fredagar, men inget slår fredagarna med Elin en trappa ner. Det är januari 2023 och jag börjar gråta mitt i MacGyver-musiken. Jag har inte ens en skör dag. Det är bara så starkt introt är. Fjortonåringen ligger raklång på golvet med händerna under huvudet. Han ser inte att jag gråter och jag tänker då inte tala om det för honom. "Fan så dåligt", säger han plötsligt och spontant. Jag drar armen över ögonhåligheterna och biter ihop. Senare samma kväll spelar jag upp den under middagen och när den är slut ropar femåringen "En gång till!"
