Det börjar bli dags att klippa av tjugo centimeter hår eller skärpa till mig. Lägga ner tiden eller sätta upp håret all vaken tid. Varje gång jag fixar håret så tänker jag att ingen kommer se att jag bara har lockat fyra hårtestar framtill. Och varje gång visar bilderna efteråt att det syns extremt väl. Varenda gång har jag hår som ser ut som att elen gick precis när jag höll på. Det finns inget som tar så lång tid och är så tråkigt som att våga fram fjösiga lockar i mitt hår, så jag gör litegrann och sedan tänker jag att jag kan rufsa till resten med hårsprej. Jag har inga nyårslöften, men om jag hade det så skulle det vara att ge håret lika mycket kärlek som de andra delarna får. För som det är nu så ägnar jag mig mer åt håret i armhålorna.Eller jo, jag har ju ett nyårslöfte. Men det är inte mitt, det är ett löfte som Clara tvingar på mig i veckans avsnitt av podden. Det är bara för prenumeranter och det är underbart, precis som hon, precis som mitt hår när jag har satt plattången i alla hårstrån. Alla ska med! Alla strån, alla ni!Varmt välkomna till ett nytt poddår, vi siktar mot himlen, rufsar varandra i håret och hoppas att det syns och hörs.Här blir du prenumerant. Vi vet att det kommer löna sig och ge er ett rikare liv, ett nyårslöfte, skulle man kunna kalla det.
