Vi bor i ett 100 kvadratmeter stort hus i Hörvik. Jag antar att det är byggt på 30-talet eftersom det är en mil ner till diskhon. Att diska en stor disk är att dö ryggdöden. Det är ett väldigt mysigt hus vi har fått till låns. Vi badar vid den lilla stranden, vi gör dagsutflykter och vi äter lättlagad lunch. Vi har det väldigt bra och jag är väldigt mycket mindre ensam när Joachim inte ägnar sju timmar per dag åt att pendla till fotbollen. Jag tycker om att ha det enkelt och bra. Och jag tycker om Joachim.
