I fredags skulle vi ätit pizzakit som Joachim hade köpt, men de använde jag på torsdagen och stor upprördhet rådde, i hela huset, i alla läger. Det hette att jag "borde ha förstått", men här förstås ingenting i onödan. Jag ser mat, jag gör mat. Vi kunde inte äta tacos eftersom vi skulle på tacoskalas på lördagen. Så nu tvingades jag tänka om. Jag tänkte att vi, jag, kunde göra hasselbackspotatis, varm bearnaisesås och kycklinglår. Heter det kycklinglår? Det låter så absurt när jag skriver ut det. De där som man håller i när man äter. "Lägg fram dem på förmiddagen", sa Joachim så att jag inte skulle glömma. men det gjorde jag. Så när klockan var 17:30 och vi satt på altanen och drack gin och tonic med en vän så låg stenhårda lår i frysen och ruvade. Återigen blev stämningen så obehaglig och arg. Och då blir jag ännu argare, för jag har väl annat att tänka på än att lägga fram fåglars avlägsnade och nedfrysta kroppsdelar på köksbänken. Tioåringen var argast och han blev ju inte direkt asglad när jag förklarade att nu blir det istället kikärtsbiffar med halloumi. Bearnaisesåsen blev förresten inte heller bra. Och det var inte för att jag försökte göra den själv, det var Blå bands. Den som jag åt när jag var gravid med första barnet och som har en Gör så här-text som är "Tillsätt femtio gram smör. Om du vill ha en magrare sås, tillsätt tjugofem gram." I den händelse någon som bantar tänker att man ska ta sjuttiofem gram, och ja, ni vet hur det kan vara. Kikärtsbiffarna blev så vansinnigt trista och nu när jag tänker efter: kan det bero på att jag tog potatismjöl eftersom majsstärkelsen var slut, nej? Senare den kvällen såg Joachim och jag Nobody eftersom jag älskar Bob Odenkirk. Jag älskar fortfarande Bob men jag älskar verkligen inte filmen. På lördagen gick vi på kalas och på söndagen såg vi Kalmar FF med nöd och näppe vinna mot Brommapojkarna. Att ha 3-0 i första halvlek och sen släppa in två mål i andra. Om de hade släppt in ett eller två till så hade man ju varit glad i onödan för de tre första. De måste tänka lite på det. Sen åt vi middag på Skaftnäs och Barometern hade inget Steg för steg i lördagens tidning och det kan jag nog förlåta någon gång i livet, men inte den här veckan och inte nästa. Lugg känd från Instagram, men bara så länge papiljotterna sitter i.
