Åh, den där vidriga känslan när man känner att man har missat något. "Det är något jag har glömt" säger man till sin familj och sina kollegor under dagen. Man kan inte komma på det, men man vet att man plötsligt lär bli varse och man räds insikten. Och så plötsligt, mitt i natten. Man vaknar av en mardröm, man är svettig och hjärtat slår så hårt att barnen vaknar i sina rum. Man förstår. Man har insett vad det var. Och man vrålar djuriskt ut i den förbannade natten. "JAG GLÖMDE ATT MINA KLASSKAMRATER FRÅN HÖGSTADIET HADE NAMNSDAG" Tack gode Gud för Stay friends. Pinterest uppdaterar mig alltid om nya pins inom dammode. Så att jag inte missar det senaste från 1100-talet. SÅ VEM SKA TA HAND OM BARNEN? Jag ringer från Stockholm för att FaceTime:a med barnen. De är så ointresserade att Joachim tvingar fiskarna att prata med mig, eftersom de inte kan säga emot. "Malin, det här är malen. Malen, det här är Malin"
