Hon blev arg när alla sandade ner den gemensamma filten, så hon skakade den omsorgsfullt och la tillbaks den. Då klev fyraåringen över den på diagonalen med sandiga våta fötter. Panik i byn. Sedan tyckte hon att filten var hennes. Rimligt. Filten är ett överkast som var Joachims och mitt första gemensamma. Åh vad fint, när jag tänker på det. Det skapas barndomsminnen på det där överkastet. Jag minns min barndoms sommarfilt som var mammas och pappas dramatiska överkast i svart och mörkrött. Och moster Evas, som var tunt och mosaikfönstrat i brunt och gult och rosa. Så många strandbullar vi har ätit på den där överkasten. Kanel på mosters, kardemumma och mandel på mammas. Ballerina och vattenmelon på vårt. Först var det varmt i luften men iskallt i vattnet. Jag badade upp till rumpan. Jag tror att bebisen tycker att det blir för rysligt om jag heldoppar mig. Sedan var det kallt i luften och varmt i vattnet. Men det var roligare att titta på, tyckte bebisen och jag. Exakt här berättar Joachim för mig att jag visade trosorna på restaurangen. Men set var det värt. För mig i alla fall.
