Jag är sjuk. Det har jag varit i över en vecka. Det är inte okej. Jag vilar, jag sover, jag tänker goda tankar, inget hjälper. Alla tycker att jag har drömjobbet och det har jag för det mesta. Men den här veckan skulle jag velat bädda rent och begrava mig i min säng tills allt är över. Men nu är det som det är. Idag har två av barnen blivit klassfotograferade. Jag la mig bara i ett av barnen (det barn där iläggning fortfarande är möjlig). Det andra barnet bar en skrynklig topp från Monki som var elva storlekar för stor. Och där står jag och är en jättebra mamma som ser henne som en individ och bara låter henne. "Fint" sa jag till och med. Sedan satte jag upp håret i en sådan tofs som önskades för dagen och såg henne försvinna slipning through my fingers-style. Tänk när hon var liten och jag kunde trycka ner henne i det jag ville. Slipping through my fingers indeed. Nedan följer nu ett slags lösryckt inlägg om ditt och datt. Om någon vet hur man blir frisk (basic sjukdom: ont i huvudet, snuvig, hostig, lite feber) så får ni gärna berätta om det i kommentarsfältet. För så här kan jag inte ha det. Pappa ringde förresten igår och blev arg när han fick höra att jag fortfarande var sjuk. "Ej döu sjöuk fourtfaurende? Döu haur jöu vauret sjöuj ej en vicka nöu, vaud ejter döu igentlien?" "Jag ber om ursäkt, men jag lovar att det är jobbigare för mig än det är för mig" "Jahau" Jag vill aldrig, aldrig någonsin, vara utan en 2,5-åring som går ner i källaren och är jättetyst för att komma upp en halvtimme senare med målade ben. I nästa nummer av Amelia har mina svar flyttat in i tidningen. Äntligen! Detta överkast vill jag ha. Jag vet inte var det kommer ifrån men en dag ramlar jag kanske över det.
