"Men- varför åkte inte Joachim och handlade????" Svar: Han kände sig hängig och stannade hemma för att natta tvenne gossar. Joachim brukar handla. Han tycker att det är terapi, själv behöver jag terapi när jag kommer hem. Framförallt är det snuskiga kundvagnar och korgar som gör mig matt av metala besvär. När jag tänker på hur många som har hållit i de där handtagen och kanske inte tvättat sina händer eft NEJ JAG KAN INTE TÄNKA PÅ DET. Igår handlade jag förresten för mina egna pengar. Vilken hisklig upplevelse. Joachim och jag har varsit privatkonto och så har vi ett gemensamt konto där vi för över större delen av våra löner varifrån vi sedan betalar räkningar och mat och allt till barnen. Men nu var de pengarna slut på grund av anledning. På ett sätt vill jag bara säga "Nu blir det frystömning" till barnen. "Titta, du får RÄKOR till frukost, vilken lyx!". Jag vill ju inte köpa tråkiga saker för mina egna pengar. Så fruktansvärt dumt då de gemensamma pengarna också är mina pengar. Gårdagskvällens handling tog mig tillbaka till min ungdoms dagar när jag levde ensam och hade ett konto, en pott. Inget luddigt gemensamhetskonto med pengar som var vikta till nödvändigheterna. Om pengarna var slut så var de slut. Jag minns så väl hur jag blev stående i kassan och fick ta bort grejer med kön bakom. Jag minns det inte som pinsamt eller förnedrande. Jag hade inga barn och jag klarade alltid mina räkningar. Det är så lätt att glömma, när man har två löner och ordning på torpet, att man har stått och ringt telefonbanken och får veta att det är 76 kronor kvar. Känner ni igen den här känslan?
