Ikväll har Joachims lag spelat derby på Guldfågeln arena. Jag satt tillsammans med det barn som hade lust att följa med. Vi fick sällskap av mina föräldrar och hade en trevlig kväll som bara blev mer och mer otrevlig eftersom min mamma lät såhär: "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" "När ska du klippa luggen?" Jag klippte inte luggen, men jag klippte av alla mammas fingrar när hon till slut drog min lugg hårt över hjässan och sa "Se! Nu kan man se dina vackra ögon" Så går det när man jiddrar sitt mammatjat. I slutminuterna missade jag en nätauktion med ett objekt som jag tagit till mitt hjärta, detta eftersom min inloggning inte fungerade. Det var händerna i luften, svordomar mellan tänderna, höga suckar, ansiktet nedböjt i handflatorna. Tills jag kände att mamma höll om mig och tröstade eftersom hon trodde att jag hade fått ett väldigt allvarligt jobbmejl. Kanske någon hade lämnat in en stämningsansökan? Kanske någon skulle stämma mig för allt jag är värd och lite till? Tänk om mitt liv är över och nattsvart och förbi? Då blev jag tvungen att berätta att det inträffade var av "mindre allvarlig karaktär". Men ändå. Inlogg som inte fungerar, finns det något som är skadligare för psyket? Nej, det tror jag inte. Och dessutom: JAG VILL HA DEN DÄR SAKEN! JAG KAN INTE GÅ VIDARE!
