På ena sidan havet bor om somrarna en kung. På andra sidan havet bor en vanlig man. Varje morgon klär sig denne man i arbetsbyxor och flanelljacka och går ner till bryggan. Finns det inget att åtgärda så kommer han nog på något. I femtio år har han bott här. I femtio år har han börjat sin morgon med att gå ner till havet.Utan havet dör jag, tänker han och rättar till något som hade klarat sig ändå.Han har inte alltid bott här, han har älskat andra platser, men nu vill han bara vara hemma, bara gå längs sin stampade stig mot vattnet tills han dör, och vad som händer sedan bryr han sig inte om. Kasta mig i havet.Han går upp till huset och hämtar tidningen i brevlådan, sedan går han in i köket och slår på radions program ett. Han startar spisen och häller upp vatten i den särskilt utvalda äggkastrullen. Det finns en stekpanna till fisk och en liten kastrull med svart plasthandtag till ägg. Det är skönt med rutiner och sådant som sedan länge är bestämt, att så här gör vi.Sedan han kokat ägget i fem minuter och brett två smörgåsar med Bregott och tjocka skivor enrisrökt korv sätter han sig ner i soffan. Kaffet bryggde sig själv medan han stod och spejade österut.På radion hör han att det är kungen som meddelar Tankar för dagen. Det är konungens födelsedag. De är årsbarn och nu påminns mannen om sitt eget stundande jubileum som han inte kunde bry sig mindre om om han så försökte. Inget vill han ha, han vill helst äta det han brukar äta och sedan stroken är han rädd för alkohol.Han sträcker sig över armstödet och vrider upp volymen.Kungen berättar om ett minne från en hamn. En man som var svensk och som han hade samtalat med. Ett ögonblick, ett rö i universum, ett ingenting när dagarna i ett långt liv ska räknas.Men kungen minns, och det mannen inte förstår, det ingen annan än en kung kan förstå är att leva ett liv som allas ansikte. Att födas som ett mycket vackert barn med stora ögon, långa ögonfransar och bedårande blonda lockar och vara den som landet väntat på.Försök komma undan när du tittar tillbaka på varenda människa som lämnar fram en guldtia i butiken.Du kan inte låtsas att alla du möter inte sänker blicken i vördnad och nigning. Kungen har säkert försökt. Och denna enda gång i livet mötte han någon som inte visste vem han var, första och sista gången han blev bemött utifrån den han är och inte den han är född till.Mannen tar ett bett på sin smörgås och lägger upp benen i soffan. Morgondiset försvinner och nu ser han Öland på andra sidan. Slottsruinen reser sig ur dimmorna idag också. Det kungliga residenset ligger alldeles söder om ruinen, om somrarna färdas dunket från konserterna över vattnet.En gång tog han utombordaren och körde rakt över sundet och fram till bojarna som ligger ett par hundra meter ut längs Sollidens strandkant.Ska jag? tänkte han. Sedan körde han förbi avspärrningarna.Inte en minut hann bli hel innan en båt med två Säpo-vakter kom farande och la sig längs hans styrbordssida.De hade frågat vad han gjorde där. De hade varit mycket irriterade. Mannen hade sträckt armarna i luften och sedan tappat ner dem i ett försök att se anings- och språklös ut och då hade vakterna ställt frågan på engelska istället. No speak English, hade mannen svarat och det var faktiskt nästan helt sant.Vakterna hade pekat med hela armen att han skulle avlägsna sig från platsen.Sedan han han vridit upp motorn och begett sig hemåt log han brett för sig själv och måsarna.Han var fri att åka vart han ville så när som på ett stenkast från kungens sommarhus. Han var fri att åka hem till sin brygga, fri att ta sitt kaffe och sin smörgås vid köksbordet, fri att vila sina ben i kökssoffan tills havet ropar honom tillbaka igen.Fri.Tankar för dagen är slut. Mannen vrider ner volymen igen, äter upp det sista av smörgåsen. Han reser sig från kökssoffan och häller ut det sista kalla kaffet i diskhon.Från Ölandssidan har mörka moln letat sig fram och gör bryggan våt och hal. De har lovat sol på förmiddagen så han sätter sig i fåtöljen i teverummet en stund. Ett nytt nummer av Vi bilägare och kanske lite teve om de visar det där programmet om poliser och deras bilkameror.I augusti blir han åttio år, mannen som har en brygga och all frihet en människa kan drömma.Mannen som älskar stänk av saltvatten och doften av tjära.Mannen som en gång stod i en hamn i ett land långt härifrån.Mannen som tog kronprinsen av Sverige i hand och låtsades som ingenting.
