Gissa vad som hände? Vår tvättmaskin gick sönder. Från en dag till en annan, bara avliden. Och jag blir som jag brukar bli, jag undrar varför den inte sa till. Jag måste lära mig att apparater gör så. De flesta blir inte gamla och sjuka och krånglar lite i taget, förvarnar. Istället ramlar de bara ihop och man hann aldrig tacka för alla färg fyrtio man kört tillsammans. Joachim plockade isär maskinen och blev svart på händerna. Jag brukar uppmuntra sådant. Jag skulle hellre bli instoppad i maskinen och körd i nittiofem grader med förtvätt och förhud än att försöka laga något som jag inte känner igen invärtes. Jag får väl vara glad att Joachim inte sätter skalpellen i barnen istället för att ta dem till vårdcentralen. "Vi köpte nyss maskinen, det är för jävligt", tycker vi alltid tillsammans och bildar lag mot produkter. Men det var inte nyss som vi köpte den. Åtta år, tror Joachim. Och åtta år är tydligen vad man kan räkna med när det kommer till tvättmaskiner. Jag trodde att det var relationer som höll i åtta år. Vi är sju personer i det här huset, vi borde kanske dra av ett år eller två på livslängden. Imorgon ska de installera en ny. Människor vi inte känner måste exponeras för vår källarmisär, Joachim har plöjt en gång. De två yngsta har inga shorts och inga t-shirts så jag la ett par plagg i handfatet och tvättade med handtvål. Och då tänkte jag, kanske för första gången i hela mitt tvättande liv: Varför tar en tvätt två och en halv timme? Vad håller den på med i etthundrafemtio minuter? Om jag tvättar ett par trosor för hand så tar det en minut. Jag vill köpa en tvättmaskin som är lika snabb som jag. Och förresten, varför blir tvätten ren i maskinen, det är ju ingen som gnuggar?Jag vill ha en maskin som gnuggar i fem minuter och sedan är klar. Man vill så mycket.
