Jag hade varit i Stockholm och skulle ta taxi från faster Birgitta till ett jobb. Taxin stod utanför Birgittas köksfönster istället för att lata sig nere vid stora vägen eftersom taxichaufförer är livrädda att de ska köra in i en återvändsgränd och aldrig komma ut och sedan dö och och deras familj får aldrig veta vad som hände etc. Jag pussade och kramade Birgitta, försvann ut genom porten och in i taxibilen som hade ena bakrutan nervevad. Birgitta stod i köksfönstret och vinkade och jag sträckte ut armen och vinkade tillbaka. Då tryckte taxichauffören upp fönstret. "Aj!" "Åh förlåt" Han tryckte snabbt ner fönstret och hela bilen osade panik från förarsätet. Jag har alltid trott att bilfönster stannar om det är en arm i vägen? Jaja, det var bara detta jag ville säga. Att jag kom att tänka på detta lilla minne.
