"Du som alltid är så klok Malin, vill du ge mig ett råd? Efter tio år som särbo har jag blivit sambo och hem till mig har det flyttat två tjejer på 15 och 18. Den yngsta gillar inte detta alls. Hon gillar ärligt talat inga förändringar överhuvudtaget. Jag har målat om hennes rum efter önskemål, jag låter hennes pappa ta allt kring henne, jag står i bakgrunden och bara är, tills hon landat i allt det nya. Men jag har så svårt för all ilska, att hon knappt svarar på tilltal, att hon inte kommer ut från sitt rum mer än när det är mat (och det är sällan gott). Det måste vara rätt glas, rätt tallrik och vid minsta lilla blir hon arg och går. Det känns som om jag tassar på tå hela tiden, vilket jag inte tror är så nyttigt på sikt. Att göra något tillsammans bara hon och jag är för tidigt, men jag vill ju dit så småningom. Hur gör jag utan att förvärra hennes liv ytterligare?"Svar: Jag är bara hälften så klok som jag ser ut Karin, och jag har ingen erfarenhet av bonusfamiljsvårigheter. Men jag vågar lova att andra kommer fylla på nedan. Men jag har erfarenhet av femtonåringar och mitt råd till dig är att ligga lågt. Det lägsta någonsin. Det här är inte personligt och respekt kan man du få från andra. Hon kommer inte orka vara arg för alltid. Hon har många års mognad kvar för att bli en rimlig person. Stå på hennes sida. Ta hennes parti gentemot hennes pappa. Inte högröstat parti, men småsaker. Att vara femton kan vara ett sådant monumentalt piss. Att behöva flytta i detta och att behöva flytta till pappas nya: hon är inte konstig som är sur. Och du är inte konstig som blir ledsen och orolig. Men nu är inte alltid. Jag tycker inte att du ska tassa, lev ditt liv i ditt hem. Och om du får möjlighet: fjäska. Köp hem dricka som du vet att hon gillar och ställ i kylen kommenterad. Slutligen vill jag bara säga att det inte alls är säkert att hon behandlar dig sämre än en genomsnittlig mamma till en femtonåring blir behandlad. Förresten: om det går att prata med henne, säg att du tycker att det är roligt att de är där och att du verkligen förstår att det är svårt för henne. Jag har så många råd och det känns som om jag har tagit samtliga från en amerikansk indiefilm. Men jag tror att de kan appliceras i verkligheten. Så, nu vill jag verkligen lämna fältet öppet för alla som kan ämnet bättre än jag.
