Det är kallt, så in i Norden. Ett av min mammas favorituttryck. Så in i Norden säger hon ett par gånger om dagen sedan sjuttiotalet. Det är kallt, så in i Norden, och det kan ju bero på att vi bor där. Det är kallt, så in i Norden, och nu är det kallt inomhus också. Vi hade nog tänkt att vi skulle byta ut våra sextiotalsfönster men för sju år sedan sa Ulla Skoog allt det här, och då tänkte jag om. Joachim hade säkert tänkt om före mig eftersom han alltid vet när något blir dåligt för miljön innan jag vet det, innan miljön vet det. Det är kallt, så in i Norden, och den kallaste platsen är den mellan strumpslutet och byxbörjan. Det var varmt, så in i Norden, när mitt barn var pepparkaksgubbe i luciatåget. Hans kusin hade klätt sig i lussemerch och dånade när hennes idol kom in på scen. Först var jag alldeles uppspelt med nerverna på utsidan. Ett av de äldsta barnen hade lektioner fram till 16:40 och luciatåget började klockan 17. Hejsan hoppsan fallerallera jag var så nervös i mitt lilla musehål. Med en minut tillgodo sprang hon in i matsalen med rimfrost i ögonbrynen. Inga kameror tillåtna, säger personalen. Fyrtio föräldrar som tänker att nu måste vi ta mentala bilder. Hur ska jag komma ihåg det här om jag inte har ett foto? Hur mitt barn kommer in i rummet med sina små vänner, hur de har tufsigt hår med trassligt glitter på, vanliga kläder som sticker fram under tomtedräkten, lucialinnen som är antingen en decimeter för korta eller en decimeter för långa. Hur de tror att det de gör håller någon slags kulturell nivå, hur de inte förstår att glädjen i våra ansikten, våra uppspelta uppsyner bara har att göra med att vi älskar dem så mycket att matsalens golv gungar. Tänk att vi fick en unge och tänk att den ungen står där och är så underbar. De andra barnen går väl an och så vidare, men titta hur mitt barn slår ut dem alla. Hur mitt barn ler och svajar i otakt. Mitt barn är det vackraste, och de andra kan få komma på en delad andraplats. Tänker alla. Sedan får mitt barn syn på mig i den fånleedne massan. Och jag vet att jag är älskad tillbaka. Nittio procent av framgång är att dyka upp, sa Woody Allen. Han avsåg nog inte föräldraskap, även om han för all del dök upp för sin styvdotters räkning.Men den här kvällen är dyka upp hundra procent. Jag börjar gråta. Att se tjugo femåringars uppspelta ögon leta efter sina familjer. Tyvärr, torrfodret är slut, jag lipade som en trut. Jag gråter av kärlek, av sorg, av tacksamhet. Om sånt här blir värre med åren så ligger jag ordentligt risigt till. Joachim säger att det heter lussekatt för att man har dem till lucia, men det låter som en efterhandskonstruktion så vi bakade den fjortonde istället.
