"Malin. Jag skulle så gärna behöva råd i en otroligt kaosartad, jobbig situation. Mitt liv har vänts upp och ner minst sagt. Jag är en trebarnsmamma som lever ett bra liv tillsammans med min sambo. Vi hade bestämt att vi var nöjda med tre barn och skyddade oss vid sex. Dock så har jag nu ändå blivit gravid och nu lever jag i en mardröm. Min sambo har fullständigt tagit avstånd från både mig och tanken på ett fjärde barn. Det råder iskyla här hemma. Det har gått så långt att han sagt att han inte är säker på att han kommer att kunna stanna kvar i vår relation! Lämna mig och barnen alltså!! Jag är i vecka 12 och dagarna bara går. Våra samtal är inte alls så givande och jag har försökt föreslå att vi ska gå till en kurator utan ngn större framgång. Hur känner då jag då? Ja, för min del så känns abort helt totalt omöjligt. Vi har gått igenom en abort för längesedan innan vårt första barn ( under slutet av min studietid) och det söker mig som bara den. Det var det absolut värsta jag varit med om. Förmodligen omöjligt för en man att förstå hur man som kvinna upplever det. Hur gör jag??? Bara tanken på att riskera vårt annars så fina förhållande gör mig så ofantligt ledsen. Sedan å andra sidan vet jag inte alls hur vårt förhållande skulle se ut om jag gör en abort mot min vilja. Jag inser ju också att detta inte alls var som vi hade tänkt oss. Inskolningen av vårt tredje barn börjar i september och jag ska försöka hitta ett nytt jobb. Åh jisses, allting är kaos känns det som. Samtidigt så kan jag inte glömma det som den kvinnliga läkaren sa till oss när vi var på ett vaginalt ultraljud: "Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Det behöver inte vara en spikrak raksträcka, ibland blir det några svängar hit och dit men det blir bra ändå i slutet". Särskilt ung är jag inte heller, 39.. Snälla, trevliga, kloka Malin. Har du några bra infallsvinklar och tankar som kanske kan hjälpa mig lite på vägen. Här hemma är det bara så isigt nu så det är hemskt. Min sambo är helt enkelspårig och vägrar ens tänka på att behålla barnet. Han säger att jag svikit honom och att förtroendet är som bortblåst ( hur han menar med detta har jag verkligen ingen aning om..jag har ABSOLUT inte lurat in honom i detta-skulle verkligen aldrig i världen falla mig in!! Vi har skyddat oss med kondom och jag är lika frågande som min sambo hur detta barnet har kunnat blivit till) Nog skrivet. Barnet finns i min mage. Jag känner inte att jag klarar en abort. Min sambo lämnar kanske mig med fyra barn. Tack om du svarar." Svar: Ja, livet blir ju som det blir. Vissa saker styr man över, andra inte. Som vuxen borde han veta det. Man kan drabbas av sjukdom, barnen kan få cancer, man kan förlora arbetet, bli lämnad för någon annan. Skit händer. Ett fjärde barn när man tyckte att det räckte med tre är jobbigt men man måste skärpa till sig och inse att det är sådant som alltid kan hända när man lever i en sexuell relation. Om det var så ohyggligt viktigt för honom, så till den milda grad att han lämnar sin gravida fru, så borde han väl KNIPSAT. Då hade han tagit ansvar och aldrig hamnat i den här situationen. Ni har ett problem just nu med en "oönskad graviditet" men problemet är ju större än så, eller hur? Han litar inte på dig och det låter inte särskilt trevligt. Rent ofräscht för att prata stockholmska. Visst finns det kvinnor som blir gravida "med flit" och hävdar motsatsen men nu handlar det om dig och honom och om ni ska fortsätta leva tillsammans vore det önskvärt att han har förtroende för den han lever tillsammans med. Han behöver backa lite och se på sitt liv och sin tillvaro med lite perspektiv. Människor drabbas av så mycket och hans problem kanske inte är så omöjligt när han tänker efter lite. På ett personligt plan kan du hälsa från mig och Joachim att ett fjärde barn är det bästa vi har gjort.
