Onaka och müsli och kaffe och han, helt bjutiful i svartvitt medan han blickar ut över baksidan och tänker på saker i livet. Och också han. Som älskar att gå på kroppen. Och pussas på kinden så att benbrott uppstår i fejset. * Vi sitter framför den där skidtävlingen där de måste åka uppför en backe, känd från när Kalla gjorde det jättesnabbt. På ett kalas känt från igår så försökte jag förklara hur jag ser på träning, att jag inte gör det. Ser. På träning, Eller gör träning. Att om jag var garanterad Kalmars snyggaste kropp så kanske, men förmodligen inte. Att, visst, jag kanske lever längre, men det kanske jag gör ändå? Nej, att träna och ha gjort det i onödan är en risk jag inte tänker ta. På tal om träning så rimmar inte det på läsning, men om man vill göra det, läsning, så finns årets första text här och årets längsta text här * Jag fick ett pussel i julklapp. Jag hade önskat mig det. Med flit. Vet ni varför det heter tusen bitar? För att det tar tusen minuter och hjärtat går i tusen bitar. Jag får inte ens ihop ramen. Ett nytt personligt årssämsta. Livssämsta. Vi skulle ha gäster och det var pussel över hela bordet. Så jag cyklade till Jula och köpte en pusselmatta. Det är att ha passerat en gräns. Att ha en pusselmatta. Vad som än händer i livet från och med nu, vad jag än säger och gör och skriver och hur jag än agerar. Så är jag en person med pusselmatta. Många har pussel, men det ska vara en alldeles särdeles special till människa att ha en pusselmatta. Pusselmatta, för dig som vill vara extra mycket pusselperson. Pusselmatta, för dig som vill rulla ihop och dra ut på ditt misslyckande. Visste ni förresten att Jula har bokstäver och siffror på sina hyllor och som fungerar perfekt? Jag skulle ha ett par olika hus- och hemrelaterade grejer och plockade på mig mina varor i bokstavsordning. Och det var lika särdeles och underbart som att ha en pusselmatta. Nu ska jag lägga tre svarta bitar innen "solen" går ner.
