Lite från jul bara. De vaknade och det var ett MIRAKEL. Jag visste inte att man kunde bli så glad över snö efter fyrtio. Över fyrtio efter snö. En vit jul. Som i Kalle Anka, som på bio, som i drömmen. Mardrömmen att någon var TVUNGEN att gå i snön istället för längs det upplogade kan vi prata om en annan gång. Det är med klippningar som med det mesta i livet: ibland blir det bra, ibland hackar man sönder det. Men det kommer mer hår, mer liv. Kanske inte för mig eftersom mamma sa att hon skulle döda mig om jag "klippte barnen igen." Jag har förstått att alla inte tittar på Kalle Anka. Jag tycker att det låter så tråkigt och vuxet och liberalt. Som att bestämma sig för att "inte köpa julklappar i år." Åka till Paris, sitta på ett tak och röka mot natthimlen. Vänta lite, håll min öl, för när jag såg taket framför mig så tappade jag tråden. Min mamma är söt. Hon köpte en soffa och sen köpte hon en vilstol till pappa. Sen verkade pappas stol så skön så då lämnade hon in soffan för SÅGNING så att hon skulle få plats med en stol till sig själv. Så här är mamma: GÖR! Oj, jag kunde ju gjort så istället. Gör likadant vid varje beslut hela livet. Du får inte färga håret på honom. Nej men alltså vi menar allvar, du FÅR inte.
