Det var en väldigt körig måndag. På förmiddagen skrev jag poddmanus och letade klipp. Hela eftermiddagen spelade vi in. Vid 16 hämtade jag ett barn som ville ta med en kompis hem. Tog båda på cykeln för att vara härlig och mysig. Tappade ingen. Det är så mycket torkad lera och smuts på hallgolvet att man kan göra sån där japansk lugna ner sig-trädgård med en kratta i det. Barnen lekte och ville ha smörgåsar. Sen ville kompisen ha en smörgås till men brödet var slut. Allt är slut för Joachim handlar på tisdagar. Jag frågade om han ville ha en chokladboll istället men det ville han inte. Då blev jag desperat och frågade om han ville ha en klubba. Det ville han inte för han tycker inte om godis. När han förstod att alla tåg hade gått så backade han till chokladbollen, han kunde väl ta en sån då. Men egentligen var det emot hans principer eftersom den var rullad i kokos och inte i pärlsocker. Klockan 17 skjutsade jag fjärde barnet till fotbollsträningen och sedan åkte jag hem och kokade potatis som var slut eftersom Joachim handlar på tisdagar. Och då precis, var kom idén ifrån? så tänkte jag att jag skulle göra potatismos och sojakorv till barnen men att jag skulle ta undan en del av potatisen till mig och göra en vegetarisk planka. Jamen varför inte, tror jag att snacket gick. Jag letade upp ett recept och såg att man ska ha äggula, smör och grädde i potatisen. Herregud så onyttigt planka är, vem visste det, inte jag. Jag mosade ihop röran med den där stomparen och ställde all mat åt sidan, tog med mig yngsta barnet till bilen och körde och hämtade fjärde barnet på träningen. När vi kom hem så stekte jag korv och barnen blev inte mätta eftersom det var för lite mos. Sedan gräddade jag mitt mos och smörstekta quornfiléer i ugnen. Jag hade ingen sparris och jag hade ingen tomat och det känns för hemskt att äta en planka utan den där stora varma syrliga tomaten som ska ligga i nedre hörnet. Men vi hade ingen tomat eftersom Joachim handlar på tisdagar. När jag tog ut plankan ur ugnen så var det precis som om jag ännu en gång fick syn på mig själv. Vem jag är och hur jag mår och hur jag fungerar och vad jag är kapabel till. Det här är jag. Som mat. Man skulle nog ha vispat potatismoset. Anledningen till att jag tror det är för att det stod att man skulle det. Nu blev det mer som torra liksom potatisbiffar. Klockan 18:43 satte jag mig till bords ensam och åt min feta ofärgade mat. Klockan 19:15 körde jag till andra delen av stan för att hämta ett annat barn på en annan fotbollsträning. Jag berättade att det inte finns så mycket potatismos eftersom Joachim handlar på tisdagar men att han får ta mackor och annat om han inte blir mätt. Då tyckte barnet att vi borde gräva ut en jordkällare så att vi kan ha mycket potatis. Då sa jag att vi kanske ska börja med att köpa lite mer potatis på tisdagarna. Att vi börjar så, innan vi börjar gräva. Först tar vi min idé, sen kör vi på hans. När vi kom hem satte jag sjuåringen att göra färdigt sin läxa. Han ville ha ett stekt ägg och det var det sista ägget eftersom Joachim handlar på tisdagar. Nu har jag inget ägg till frukosten i morgon och lite av livslusten pös ut. När jag hade stekt ägget så skrubbade jag badkaret eftersom han som ska gräva jordkällare var genomfrusen efter utomhusträning i januari. När klockan var 20:30 körde jag till en annan del av stan för att hämta ett annat barn hos en kompis. När jag kom hem så sa jag godnatt till det yngsta barnet. Kan du hjälpa mig att sova? sa han och då betyder det att jag ska nynna något vackert medan jag drar över hans näsa, så det gjorde jag med famnen full av sura fotbollskläder som ska vara rena och torra imorgon. Jag höll dem hårt mot mitt bröst så nu luktar mitt bröst också surt. När klockan var 21:15 så ropade ett barn från sitt rum att jag skulle säga godnatt så då gick jag dit och så skällde jag lite varsamt på honom att han inte kommit längre i boken han läser just nu. Vi får börja ställa klockan igen, hotade jag med, så det tog nog. Nu var klockan så mycket så mycket och jag var så trött så trött. Någon gång mellan kvällens hållplatser, har glömt vilken, så kom Joachim hem. Jag ska skölja mitt ansikte och låtsas att det hjälper att slå in en kräm med klapp klapp på kinderna. Sedan ska jag lägga mig med mitt korsord. Sedan ska jag somna och sova ostört tills Ekots sjusändning och när jag vaknar så hoppas jag innerligt att jag inte drömt om min planka.
